Boken är så pass intressant att jag vill veta hur det går, men jag kommer inte att läsa om den och inte känner jag sådär direkt att jag vill läsa mer av Kallifatides heller. Vissa delar är väldigt ytligt skildrade och jag kan som inte riktigt förstå hur relationerna förändrar sig så i boken. Det vilar en slöja över och mellan karaktärerna så att de inte når fram till varandra genom livets svårigheter. Eller så är det bara jag som inte förstår det grekiska. Just det grekiska skulle vara intressant att läsa mer om för där glimmar berättelsen till oavsett om det handlar om talesätt eller vad som skulle ske om fem män och en kvinna hamnade på en öde strand och om de hade varit greker. Däremot beskrivs kvinnorna på ett sliskigt objektifierat vis som kanske är vanligt inom grekisk litteratur, men det är ganska obehagligt att läsa det som om författaren satt med tungan hängande utanför munnen när han beskriver kvinnorna. Deras sätt att gå, le och prata blir kritiserat av männen som hela tiden gör närmanden på olika sätt. Eller så var det just en speciell kvinnas attraktionskraft det handlar om. Förstår mig inte riktigt på detta, men i allt som sker runt grekisk politik och affärer är författaren lysande i sina beskrivningar om mutor och besvikelser eller framgångar.