Biblioteket skriver: Mord på hög höjd Det är sommar i staden. Värmen är tryckande. En död man hittas framför ett höghus. Kriminalpolis Ester Hård kommer till platsen. Har mannen tagit sitt eget liv? Eller är det mord? Trots att Ester Hårds eget liv är rörigt försöker hon finna lösningen. Ledtrådarna tar henne tillbaka i tiden. Till en kyrka, till ett pojkrum i Skåne och till ett fängelse för personer som är dömda för mord. Steg för steg närmar hon sig den obehagliga och skrämmande sanningen. Döden från skyn är den första lättlästa deckaren om kriminalpolis Ester Hård. En deckare i klassiskt format, med ledtrådar och villospår och mängder med kaffe. Passar gymnasieelever och vuxna. Martin Palmqvist är en av författarna bakom deckarserien om Simon Eldfeldt. Hega böcker – lätta att läsa. Svåra att motstå. [Elib]

En kortroman på en timme och 45 minuter gör boknörden i mig besviken. Alm, Björk och Lind heter tre personer som har något gemensamt. Löjligt med sådana namn. Bara för att det ska vara lättläst behöver det ju inte vara korkade namn...
Nåväl. Intrigen var ju OK i alla fall. Efternamnet Bark till trots...

Njae...visst ger boken ett fascinerande exempel på hur önskan om makt kan förvrida huvudet på den vänaste person, men det ger ändå inte boken den skärpa och spänning som jag har njutit av i författarens tidigare böcker. Det är för många kvinnor som utan att få riktig kropp i boken för handlingen framåt. Jag blandar ihop dem...
Tror att boken skulle ha vunnit på lite mer redigering och inte varit så "pratig", eller så skulle den ha varit mer utförlig med tydligare porträtt. Nu har jag inte en aning om hur de olika karaktärerna ens ser ut vilket gör att jag har lättare för att blanda ihop dem.
Hur det hela hänger ihop gav i alla fall en överraskande upplösning så jag kanske läser om boken. När jag gör min serieläsning av Appelqvists böcker i följd. Något som jag har roat mig med flera deckarförfattare och då uppdagat helt nya perspektiv.

Säkert väldigt bra och välskriven bok av historikern med klisterminne, men det rabblas en massa namn och jag tappar snabbt bort mig i handlingen. Kanske kan jag läsa boken vid ett annat tillfälle för nu funkade den absolut inte.

Fruktansvärd berättelse som jag kan känna igen mig i fast med annat än träning. Om hur en ambitiös tjej formas till en svält och träningsmaskin trots att hon kräks av utmattning i dikena efter vägen när hon springer. Om den bristande vården och att det är så svårt att förstå vad det handlar om eftersom det inte är samma sak som anorexi. Den kunde ha redigerats av någon duktig redaktör för att få en mer flödande berättelse, men väldigt bra att den skrivits och att jag har läst den.

Så här skriver Biblioteket:
Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? Bara allt. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar

Fantastisk bok om ett samhälle, om manligt & kvinnligt, om att bli hörd, om att bli sedd eller att inte bli trodd, om lögner och om mod. Vilken fantastisk författare detta är även om jag inte gråter så som jag gjorde när jag läste om Ove...
Framför allt handlar det om kärlek. och jag älskar boken lika mycket som jag hatar hur snacket går i hockeygänget och bland dess föräldrar...och slutet!

Så här skriver biblioteket om boken:
Snö kan brinna handlar om fyra unga vänner som har gruppförlovat sig och bor tillsammans i ett kollektiv i 70-talets Umeå. De växer, mognar, odlar giftfritt och spelar folkmusik tillsammans. Demonstrationer, fester och kärleksproblem avlöser varandra, livet är en revolution och ingen anar att två av dem inte har mer än några år kvar i livet. Huvudpersonerna beskrivs med stor ömhet och med massor av humor, musiken är den genomgående röda tråden. Katarina Mazetti är en rapp och vass samtidsskildrare som med en stor portion humor skriver om allvarliga företeelser. Hennes roman Grabben i graven bredvid har sålts i 450 000 exemplar i Sverige och har en stor läsekrets från USA till Vietnam, från Kina till Frankrike, där hennes böcker sålts i 1,3 miljoner exemplar. [Elib]

Jag är lite yngre än karaktärerna i boken, men studsade till när motorsågsmassakern nämndes i samma sammanhang som exorsisten. Det är ca sex år mellan dessa filmerna så där hade Mazetti en minneskollaps. Dålig research!
Efter det började hjärnan att registrera fler tidsmässiga "fel" tills jag somnade ifrån högläsningen i datorn. Nu när jag vaknade och skriver detta får jag en annan syn på det. Det står inte att det är en historisk roman utan en roman... Så nu ska jag lyssna vidare utan att sitta med rödpennan i näven!

Det gick sådär... Väntade på att mazettis glödande penna skulle vakna, men det fortsatte vara en sömnig bok med konstiga missar i tidsåtergivningar. Ska hon skriva så trist och oengagerat kan hon ägna sig åt att skriva på facebook.

Boken som fick mig att skratta, stöna och gråta. Sällan har en memoarbok fått mig att uppleva så mycket känslor. Kan bara säga det: Läs den!

Sjukt spännande och otäck bok som jag ryser över bara jag tänker på den...

Det var som katten! Lite trist blir den här boken eller så hänger det på den träliga uppläsaren men jag kommer nog att läsa den igen.

Snacka om dysfunktionell familj...och det går kalla kårar efter ryggen på mig när jag tänker igenom den här rysliga och fenomenalt spännande boken!

Slukade den men det var som en transportsträcka till nr fem som startades direkt när denna var slut. Aningens besviken.

Njae bästa Anne B Ragde... Visst har du gjort ordentlig research om hur begravnings-byråverksamheten fungerar (tror jag i alla fall som inte är i den branschen) men hela mitt hjärta får du inte. När jag fick reda på att det fanns en del fyra och fem av Berlinerpoplerne blev jag helt salig, men riktigt DEN läsupplevelsen var varken den här nr fem eller nr fyra.
Jovisst jag slukade dem, men efter att det var slut blev inte min direkta upplevelse att jag måste läsa om dem på direkten såsom jag hade när jag läste de tre första. Något har tappats på vägen. Som en vän till mig sa att hon upplevde att det var spekulation i det hela och kanske är det så. Jag blir inte alldeles helt lycklig, äcklad, glad, förtjust, arg, och uppgiven som jag brukar bli när jag läser ABR s böcker och framför allt de tre första delarna så OM det är tänkt att bli någon fortsättning så låt det gå ett tag och se till att de riktigt riktigt bra idéerna kommer.
Visst visst är det bra det som händer men själva glöden saknas. Kanske en kritisk redaktör vore bra?

Läste den norska översättningen "Rare dyr og sprö slektinger" med förtjusning liksom jag tidigare har läst om hur han fick sitt Zoo till GB.

Jadå jadå detta ÄR en bok av en viss typ som inte ska vara av högre klass enligt förståsigpåarna, men jag blev totalt uppslukad och fängslad av berättelserna i boken. Härligt lång var den.

I de Värmländska skogarna runt Hagfors och i samhället har den här välskrivna boken sin handling förlagd, och jag som själv bor några mil därifrån njuter av att känna igen miljöerna och med lätthet placera in personerna och deras agerande i en fysiskt existerande miljö.
Karaktärerna är väl beskrivna, och de olika kotterierna som högstadietiden skapade får sig allvarliga törnar när klassen ska återförenas och en av dem blir mördad...av vem? ....och varför?
I vissa scener känner jag verkligen obehaget krypa efter ryggraden. Väntar på nästa bok...

Spännande med en del intrikata förvecklingar och händelser, men inte en av Rileys bästa.

Jo visst är det en bra bok som jag som har en dement mor kan känna igen mig och min mor i, men den var faktiskt inte den uppgörelsen med makten som jag hade trott att den skulle ha varit. Eller är det jag som hade för höga förväntningar?
Tyvärr blir boken ganska ofta ett enda upprepande av olika behandlingsformers resultat i siffror och annan typ av statistik, och jag saknar den riktiga nerven i berättelsen, Kanske var det för svårt att skriva med den närvarande, så den dåvarande RFSU ledaren återfaller relativt ofta i byråkratiskt språk.
Den anses som en klassiker, men behöver uppgraderas!
Tyvärr finns inte heller idag de demensboendena i form av gruppboenden tillgängliga för min mamma och hennes kompisar som så fint beskrevs i boken. Kan bara fråga mig varför?

Tyvärr blev detta en besvikelsens läsupplevelser. Kanske hade jag ställt mina förväntningar för högt med författarens fantastiska debut trilogi om en hel bygd och dess Afghanistanveteraner, men trots att hon behöll samma berättartekniska grepp med en historia berättad av olika personer, så blev det tråkigt. Jag somnade in flera gånger och fick lyssna om och i mer vaket tillstånd så insåg jag att mina tankar hade seglat iväg långt bort från boken eftersom jag inte fångades av berättelsen. Dessutom var det flera hack i berättelsen som blev så pass underliga att jag lyssnade om flera gånger utan att förstå hur detta helt plötsligt kom in i handlingen.
I vissa sekvenser lyser författarens glimrande förmåga att beskriva händelser upp såsom vid Håkon och Annas första möte, och när Håkon blir vittne till att föräldrarna äntligen bråkar med varandra och faderns cykelhjul får gruset att spruta, men det är alldeles för sällan. Vart blev det av glöden som fanns i trilogin? Den som fick mig att LYSSNA till varje ord och engarera mig, bli rörd till tårar och skratta högt vid vissa tillfällen...
Så bra att jag inte hade köpt boken för den hade omedelbart hamnat på loppis. I min fysiska bokhylla får den absolut inte plats utan jag återlämnar ljudboken till biblioteket på Gol för att inte bli omläst.

En besvikelse. Eller så var det den supertrista inläsningen som sänkte en egentligen bra bok. Ska leta efter en annan inläsning

Om hur det alltid är tjejen eller kvinnans fel när hon blir kallad hora, om hur gammaldags vår syn är på tjejer och sexlust och jävlar så arg jag var när jag läste den här boken! En bok som alla bör läsa.