Biblioteket skriver: "Efter över fyrtio år med skrivandet som huvudsysselsätttning publicerar Jan Guillou nu sina yrkesmemoarer. Han berättar öppet och underhållande om de första årens författardrömmar då idolerna hette Claude Simon och J M G Le Clézio – båda sedermera Nobelprisbelönade – och hur hans vägar sedan gick från den experimentella litteraturen till en effektiv och verklighetsnära prosa. Men åren kring tjugo var samtidigt den tid då den unge juridikstudenten upptäckte att journalistik var effektivare än juridik. Vändpunkten kom när han för tidskriften FiB/Aktuellt skrev en artikel om internatskolan Solbacka – ett avslöjande som blev början till slutet för skolan. En karriär som en av landets mest kända och omtalade journalister och författare hade inletts. I boken berättar Jan Guillou om sina fiaskon och succéer och om sina journalistiska förebilder, som t ex den erfarne tidningsmannen Edgar Antonsson och kvällstidningslegenden Arne Lemberg. Vägen går via Folket i Bild/Kulturfront, där bland andra Jan Myrdal kom att spela en stor roll i hans yrkesmässiga utveckling, och leder fram till arbetet med de oerhört älskade bokserierna om Hamilton och Arn Magnusson som gjorde Jan Guillou till den mest sålda romanförfattaren i Sverige någonsin. [Elib]"

Själv tycker jag att det var väldigt intressant att höra om maktspelet bakom FIB Kulturfront som jag som superintellektuell 14-åring prenumererade på utan att fatta ett skvatt. Läste gjorde jag dock men... Älskar att läsa mycket av det som Guilliou skriver och har framför allt Arn som en bokserie favorit som jag har läst minst 4 ggr helt igenom. Detaljrikedomen och exaktheten finns även i den här memoarboken och hur mycket besserwisser Hr g nu än är så skriva kan han i alla fall så att det är läsbart. Det är flöde i pennan. Eller rättare sagt skrivmaskinen som han hanterar med en frys full med färgband så att han klarar sig så länge han lever. Ifall de inte längre skulle gå att få tag i. För att skriva på en dator tänker han verkligen inte göra.