Men hallå Leif GW Persson! Var har du din så underhållande sarkasm i den här boken?
Något av det tradigaste jag har läst och jag kan inte ens hålla ordning på vem som är vem av poliserna. Saknar humorn, sarkasmen, de knivskarpa avslöjandena och allt annat som jag anser mig kunna känna igen annars hos denne författare, men han har ju sina bra perioder och sina perioder som han är på fyllan enligt honom själv, så då är väl denna tråkiga bok skriven i en dålig period. Eller så har han blandat ihop detta med en avhandling i kriminologi. Ämnet är ju egentligen väldigt bra och han har ju alla fakta men varför göra det så trist? Eller kan det vara så att boken har tappat humorn och finessen när den blev översatt till norska? Kanske skulle jag testa att läsa den svenska originalversionen men det tar nog ett tag innan jag satsar minst elva timmar som det tar att lyssna på boken igen. Har andra böcker som jag hellre vill höra...