Bokelskere.no

de lanserte nordisk raseforedling:

Hur svenska rasbiologer blev experter på ”jordens överbefolkning” -
blev rumsrena ”befolkningsexperter”

vitner om teppefeid historie:
..jag läste artiklar om tvångssteriliseringarna mot muslimer
i Indien på 70-talet och mot tamiler och andra i Sri Lanka
under samma tid. i de artiklarna, skrivna i Indien,
betonades att steriliseringarna inleddes på 50-talet
och att biståndspengar från Norden och Storbritannien samt
pengar från organisationer som kämpade mot ”överbefolkningen”,
som planned parenthood, låg bakom dessa projekt.

Man använde ”friilligt tvång” vid steriliseringarna:
”Gör det eller så mister du jobbet/får ingen hjälp/avvisas”.

.. samtliga organisationer och personer som låg bakom denna politik
i Indien och Sri lanka var gamla rasbiologer som drivit
rasbiologiprogrammen i Europa och USA.
Både Planned Parenthood och Population Council, ledande namn bakom
kampen mot ”överbefolkningen”
var organisationer som på 50-talet bytte namn.
Innan 50-talet var de rasbiologiska organisationer. (..)

Redan 1882 grundades Svenska sällskapet för antropologi och geografi,
som 1897 till 1898 undersökte den svenska ”rasen”.
Resultatet blev ”Anthropologia Suecia” år 1902 där pannhöjd,
näsbredd, näslängd, ögonavstånd och intelligens undersöktes på hela
den svenska befolkningen.

Strax därefter, år 1909, grundades Svenska sällskapet för rashygien,
det första rasbiologiska sällskapet i Sverige,
av Herman Lundborg och Nils von Hofsten.
Rörelsen var ingen liten obskyr sekt, utan fick stöd från hela
det politiska etablissemanget från höger till vänster.

För att göra en lång historia kort, kunde denna rörelse genom sin
politiska lobbyingapparat
och genom sitt starka stöd från etablissemanget på mycket kort tid
skapa ”opinion” i Sverige
för att starta ett statligt rasbiologiskt institut
med målet att skapa en ”renare” svensk ras.

Rasbiologiska institutet i Uppsala, världens första statliga
rasbiologiska institut, kunde öppnas 1922,
med Lundborg som chef, efter att riksdagen enhälligt godkänt
dess tillkomst --
Branting skrev själv under riksdagsmotionen om skapandet av
detta institut.
Institutionen kom sedan under 1930- och 40-talet att påverka
regeringen i en sådan riktning att Sverige kom att få
stränga steriliseringslagar
som var i kraft ända till runt 1970.

Sammanlagt kom 63 000 människor att steriliseras: brottslingar,
sinnessjuka, människor med puckelrygg
och människor som inte betedde sig enligt de socialt accepterade
mönstren, till exempel kvinnor som läste för mycket!

Allt med målet att skapa ett ”rasrenare” Sverige.

Sveriges steriliseringslagstiftning kom att studeras noga
av nazisterna under 30-talet
och Rasbiologiska institutets olika skrifter cirkulerade
i översättning och original bland ”experterna” i Nazi-Tyskland.

Men den svenska utvecklingen utgjorde bara en del av en
internationell trend.
Långt innan Hitler hade skapat nazistpartiet i Tyskland fanns
det ett internationellt rasbiologiskt sällskap
som höll möten om hur man kunde skapa en ”övermänniska”.

Som ordförande vid 1912 års världskongress för denna rörelse
i London satt till exempel Winston Churchill.

1932 års världskongress hölls i New York och där deltog
förutom svensken Herman Lundborg också hela det amerikanska
etablissemanget med familjerna Kellogg, Harriman och Roosevelt
i spetsen.
På det mötet valdes för övrigt Ernst Rüdin som ordförande;

han var mannen som skulle leda Hitlers steriliseringsprojekt
några år senare.
Ett annat inflytelserikt namn man finner i deltagarlistan är
William Draper jr, som vi återkommer till ..

Efter andra världskrigets slut ändrade denna rörelse taktik:

i stället för att tala om skillnader mellan raser, började man
tala om faran med ”befolkningsexplosionen” i u-länderna,

givetvis med samma rasistiska mål framför ögonen.
Det brittiska rasbiologiska sällskapet omändrades till
Planned Parenthood Federation (Föreningen för familjeplanering),

som under 1960-talet kom att spela en nyckelroll i utvecklandet
av p-pillret
genom försök på kvinnor i det ”överbefolkade” Puerto Rico
och Afrika.

Det amerikanska rasbiologiska sällskapet ombildades till
Population Council (Befolkningsrådet),
men behöll samma kontor och samma ordförande samt med samma
finansiärer, Rockefellerfamiljen och Harrimanfamiljen.

Den nämnde rasbiologen William Draper jr grundade på 1960-talet
Draperfonden, som slussat ut miljontals dollar till kampen mot
”överbefolkningen”.

Detta mönster finner man även i Sverige.
Här kom de ledande ideologerna för de rasbiologiska idéerna
under 30-talet att spela en viktig roll i utvecklandet av FN:s
strategi mot ”befolkningsexplosionen” under 1950-talet.
Bland dessa viktiga ideologer återfinns Gunnar och Alva Myrdal,
Hannes Hyrenius och Erland von Hofsten.

Den bok som kom att spela den viktigaste rollen inför
tillsättandet av 1935 års befolkningskommission i Sverige

och därmed också inför stärkandet av steriliseringslagarna 1938,
var Gunnar och Alva Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan” 1934.

Så här resonerade paret i boken:

”Problemet gäller, som här framhävts,
alla de icke fullt toppvärdiga individer,
som under moderna förhållanden har svårt att klara sin existens,
denna tiondel eller rentav femtedel av befolkningen,
som riskerar att gå under i den hårda konkurrenskampen.

Vid behandlingen av detta större problem ha vi att minnas, vad
redan tidigare starkt understrukits,
nämligen att den tekniska utvecklingen och den därmed likriktade
samhälleliga organisationen
oavbrutet tenderar att stegra intelligens- och karaktärskraven.”

Paret Myrdal menade att en tiondel eller en femtedel av befolkningen
hotades av utslagning i det moderna samhället
genom sin ärftligt betingade underlägsenhet.

För att förekomma detta och för att undvika kaos i samhället

krävdes en uttänkt förebyggande socialpolitik
som skulle kunna ge förutsättningar för
”en … stor sociologisk anpassningsprocess”.

Vad innebar då det? Jo, för merparten av de ”icke fullt toppvärdiga”
gällde att förbättrad hälsovård och uppfostran
var de viktigaste ”kollektiva” medlen i denna ”process”.
Men hur skulle man förhålla sig med de svårare fallen då? Jo:

”i närmaste planet ligger då givetvis den radikala utsovring
av höggradigt livsodugliga individer,
som kan åstadkommas genom sterilisering …

I de fall där sterilisering är för handen, böra läkare och sociala
myndigheter vara verksamma
för att förmå vederbörande att frivilligt underkasta sig sterilisering.

Visar sig denna påtryckning i alltför många fall ineffektiv,
så bör en skärpning av steriliseringslagen övervägas,
innebärande rätt för samhällets organ att också mot deras vilja
sterilisera även rättskapabla.”

vidare ett citat ur ”Vårt folks framtid” från 1935,
”uttalanden i befolkningsfrågan vid kyrkliga mötet i Stockholm 1935”.
Gunnar Myrdal sa här:

”Vad gäller kvalitetsfrågans arvsbiologiska sida finns det i själva
verket fullständig enighet om nyttan av arvshygieniska åtgärder …
För min del är jag t.ex beredd att godtaga en betydligt
hårdare steriliseringslagstiftning

och är även beredd att understödja alla förnuftigt upplagda
förslag av positiv eugenisk art.”

(Dvs rasbiologiska tvångsåtgärder)

Gunnar Myrdal kom under 1960-talet att bli en av frontfigurerna
i den internationella rörelsen mot ”befolkningsexplosionen”

och arbetade bland annat inom Världsbanken med detta.

Visst var det en lögn! Glöm inte att Gunnar och Alva Myrdal under
hela 1930-talet bedrev en kampanj mot befolkningsminskningen (!)

i det vita Sverige.
Om de mer ”perfekta” människorna sade han år 1935, att
”en folkminskning med all sannolikhet inte i och för sig
kommer att höja levnadsstandarden …”

Han menade i samma tal att sådana problem som arbetslöshet,
ekonomisk otrygghet och social nöd inte botas
genom att minska befolkningen:

”Ett folk blir aldrig rikare, inte ens räknat per individ,
bara därför att det minskar i storlek.”

Tvärtom, det är negativt, därför att ”produktionsförmågan minskar” (!)

och därför att man får ”för många gamla att ta hand om”.

Detta är givetvis något han inte sade till folket i tredje världen
på 1960- och 70-talet –

då hette det i stället att minskning och stabilisering av folkmängden
var bra för ekonomin!

( // )

..erkänner Hyrenius det rasistiska motivet när han säger att
det finns två sätt att minska födelsetalen, antingen genom ekonomisk
utveckling som i Europa, som visat sig mest effektivt,
eller genom tvångsåtgärder.
Han menar i boken.. att tvångsåtgärder går snabbare och är
mer politiskt korrekt än ekonomisk utveckling
och därför är den modell som måste väljas.
Med andra ord: han ville ge u-länderna kondomer i stället för traktorer!
( .. )

Alltså, från att under 1940-talet ha förespråkat tekniskt
framåtskridande och en ökande befolkning som något gott
och ekonomiskt nödvändigt,
nota bene för det vita Sverige,

byter Hyrenius fot och börjar på 1950-, 60- och 70-talet beskriva
befolkningsökning som något negativt,
men då nota bene för de mörkhyade u-länderna!
Hyrenius beskriver följaktligen samma utveckling som paret Myrdal.

Det handlar om att förhindra u-ländernas utveckling och
skapa en ö av välstånd för den vita rasen och därmed också den
styrande eliten i världen.

( av Torbjörn Jerlerup , i utvalg fra sine tidligere artikler )