Bokelskere.no

"människor som bolsjevikerna velat utrota
för att rasera grunden för all tänkbar politisk opposition .."

Först var det Vinnitsa ,
ett namn för evigt inristat i mänsklighetens svarta historia -
som borde skrikas ut med versaler i alla tidningar.

Ändå var det bara Dagsposten som ägnade saken uppmärksamhet.
Men eftersom Dp. faktiskt berättade sanningen utan att stoppas
så kunde det inte vara censuren
som fick den övriga pressen att bara vända ryggen till dessa
ohyggligheter.

Den lilla ukrainska staden var bara ett exempel, men högst
talande.
Någon tydligare bild av att leva under sovjetiskt förtryck
vore svårt att föreställa sig.

Hur många människor som låg i massgravarna utanför Vinnitsa
kunde man ännu inte göra sig reell föreställning om -
kanske fler än 10 000,
alla mördade med nackskott
av Stalins bödlar, slaktade som djur,
nedgrävda i lager på lager.

De mördade var i alla åldrar, män kvinnor och barn.
Den gemensamma nämnaren tycktes vara att de
i en eller annan mening
hade tillhört Ukrainas utbildade skikt av lärare, läkare,
ingenjörer och journalister,

människor som bolsjevikerna velat utrota
för att rasera grunden för all tänkbar politisk opposition.

Inte bara den som sade emot, också den som kunde befaras
säga emot någon gång i framtiden
skulle enligt denna fasans ideologi förintas.

Och Vinnitsa var bara en av hundratals småstäder inom detta
djävulska imperium. Man kunde på goda grunder anta att
det såg ut så här inom hela det sovjetiska barbarväldet.

Det skulle innebära att miljoner människor utrensats på samma
sätt, en svindlande mardrömstanke.

[ Vinnytsia_massacre ]

Och någon greuelpropaganda var det inte frågan om, Tyskland
hade bjudit in experter från när och fjärran, också från det
neutrala Sverige, för att avslöja Sovjetunionens sanna ansikte.
Experternas dom var entydig.
Dessa massmord hade ägt rum långt innan den tyska armén
erövrat området; varje försök att skylla på Tyskland föll
därmed på sin orimlighet, hur gärna medlöparna i svenska pressen
än skulle ha önskat sig den utvägen.
Vilken groteskt orimlig tanke hade det inte varit att beskylla
Tyskland och tyskar för systematiska utrotningskampanjer av
oönskade människor!

..instämma med ledarskribenten i Dagsposten som påpekade att
bolsjevikpartiet ändå var tillåtet i Sverige och att "det är ej
underligt att nyhetsbyrån TT skäms för att vidarebefordra
upplysningen om Vinnitsa. Stalin är ju demokratins försvarare
och en av de stora ledarna i världen! Enligt Roosevelt!"

Om Stalin hade den så kallat demokratiska svenska medlöparpressen
alltså intet ont ord att säga. Massmord i gigantisk skala
kunde man tydligen lätt se genom fingrarna med, bara det utfördes
av Tysklands fiender.

Desto större uppmärksamhet ägnade dessa tidningar utplånandet
av Hamburg, de krigsförbrytelser som man till och med försett
med ett nytt förskönande ord, 'hamburgerisering'.

I sex dygn, sex serier varje natt, två varje dag, anföll de
allierade bombplanen Hamburg och fällde 200 000 bomber över
stadens centrum.
Brandbomberna skapade en eldstorm, ett helt nytt fenomen
som innebär att allt syre försvinner
med sådan hastighet att det uppstår en storm in mot centrum
som suger med sig flyende människor rakt in i infernot.

Halva stadens yta, 19 kvadratkilometer, utplånades.
Bland det försiktigt beräknade antalet dödsoffer på över 30
tusen människor befann sig minst 5500 barn.
Detta var vad den svenska pressen närmast triumferande började
kalla hamburgerisering. Journalisterna andades snarast beundran
för det allierade bombflygets effektivitet
i denna den mest fruktansvärda mordorgie som ägt rum
i den mänskliga historien.

Ingenstans ett endaste ord av medlidande med alla dessa civila
offer.
Ingen tidning fann anledning att ens fundera över vilka
överväganden som kan ligga bakom en sådan systematisk utrotnings-
kampanj mot icke stridande män, kvinnor och barn.

Ingen trodde at kriget kunde vinnas med terrorbombning och
massmord på civila, all expertis var överens om att kriget bara
kunde vinnas på slagfälten ..
ju fler döda tyskar desto bättre, tycktes man resonera.

_

'Att inte vilja se', Pocketförlaget.se 2014

Omtalt i overblikk