Bokelskere.no

det som Hitlers och Stalins arkitekter skapade,
[visade ändå] påfallande stora likheter:

I både sovjetisk och nazitysk arkitektur fanns samma dyrkan av
det enorma och monumentala.
Något som resulterade i byggnader av förbluffande, groteska
proportioner -
där det yttersta syftet verkar ha varit att imponera på
åskådaren och få honom att känna sig obetydlig.

Där fanns samma obesvarade kärlek till det antika, något som
ledde till att nästan allt byggt eller tänkt, på något skruvat vis
har drag av romerskt gudatempel,

med inslag som färgad marmor, täckta pelarhallar, kolonner,
pilastrar, valv, friser, reliefer, stuckaturer, stylobater,
statyer, medaljongprydda metoper: billiga fynd hemburna från
neoklassicismens loppmarknad och staplade på varandra.

Där fanns också samma intensiva hat mot samtiden och det nära
förflutna -- en avsky mot vad modernt som inte såg ut som tempel -
en beredvillighet att utan tvekan vräka omkull, riva ner och
schakta bort, för att uppföra något som skulle bli längre,
blankare, bredare och framför allt, högre.

Där fanns samma instinktiva, självklara politisering av
arkitekturen: ideologierna projicerades på formen, allt för
att kunna använda byggnaderna som högljudda repliker i den
maktstyrde förförelseteater som ständigt pågick i dessa stater.

Politiseringen var givetvis ingen slump. I båda dessa fall
har vi att göra med revolutionära stater som sade sig vara på
väg att bygga det perfekta samhället.

Ordet är just 'bygga': De rev ned gammalt och reste nytt.
Så var det tänkt.

När de gav en bild av den framtida staten var det gärna i form
av en ofantlig och fulländad byggnad som skulle stå till
historiens slut -- eller i alla fall i tusen år.

( / )

för regimen var det utomordentligt viktigt att kunna vifta med
..bevis på framsteg framför ansiktet på anhängare och fiender
i in- och utland; det var därför som arkitekter ropades fram
för att tilsammans med målare, filmare, författare och konstnärer
"demonstrera att det inte finns något land på jorden så lyckligt
lottat som Sovjetunionen".

( / )

Avenyerna skulle nämligen kantas med enorma konstruktioner, där
en enda byggnad i regel tog storlek av ett helt kvarter.
Dessa svällande kvartershus ... rymde inte sällan allt från
bostäder och daghem till affärer och arbetsplatser.

Tanken var att man skulle kunna leva hela sitt liv i dessa
monoliter, ja till och med bortom: ..att vissa av dessa byggnader
även hade eget kolumbarium, där askan efter avlidna hyresgäster
kunde gravsättas.

Det är en bild så god som någon av den sida av totalitarismen som
även kunde tilltala mannen och kvinnan på gatan: drömmen om ett
system som, till priset av en sällan utnyttjad frihet gav
människan förutsägbarhet,
en förutsägbarhet som sminkats om till trygghet.