Läste Fred av Arne Garborg sittande i ett litet ensamliggande hus på Jaeren dit jag kom flyttande från Göteborg i januari 2005. Det gick långsamt eftersom språket var nytt. Vinden ven runt knutarna och de kraftfulla stormarna ruskade om huset som om de ville slänga det i havet. Garderoberna knirrade, det tjöt i spisen och fönsterrutorna mot havet bågnade. Fick känslan av att bakom den stenen ligger den döda gamla kvinnan, i den ladan pågår festen. Vilken syndare kan man inte bli som människa! Arme Arne Garborg. Men vilken mästare. Fick ett starkt, momentant och nästan intravenöst intryck av Jaeren som jag annars inte hade fått.
Viser 1 svar.
Et kraftfullt møte med Norge og norsk litteratur med andre ord. Men det høres ut som en perfekt setting, og det er definetivt Garborgs beste bok!