Bokelskere.no

I disse pollentidene vil det passe med et lite vårdikt, eller er det kanskje helt andre knopper som brister.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

Dette er Kanin Boyes ( svensk 1900 - 1941) kanskje mest kjente dikt. Mange kjenner diktet, men vet ikke hvem som skrev det. Mange synes kanskje det er et dikt fullt med klisjeer andre mener det er bortimot fullkomment ( kanskje er det fullkomne identisk med det banale?).
Diktet kan leses som et enkelt vårdikt, men det er også mange nivåer og det står uendelig mye mellom linjene. Muligens handler ikke diktet om våren i det heletatt, men om helt andre ting.
Karin Boye er et interessant bekjentskap, det finnes mye om henne på nettet og i det hun har skrevet.

Hun er en av mine soleklare favoritter :)