Et lite dikt til alle lærerne på Bokelskere, for jeg tror det er mange av dem her. Dere som ikke er lærere kan jo også lese diktet og forsøke å få et lite inntrykk av hemmeligheten med å være lærer.
Skolan
Skolan i det första vinterljuset.
Drömmande varma ansikten
på innsidan av världen
och på utsidan allt det kalla
som nyfikenheten riktas mot.
Min första fröken regerar världen,
tung, vänlig, rösten som den gamla
tramporgel hon spelar på.
Klassrummet glider fram som en
båt genom vinterlandskapet.
Jag sitter där, rädd för nästen allt.
Vågar inte ens berätta för fröken
att jag tappat bort den gule kritan
så att jag måste rita min
sol alldeles brandgul.
Och fröken stannar vid min bänk
inför den nästan-gula solen
och tycker den ser bra ut.
Fra Jakobsbrevet av Göran Greider.