Bokelskere.no

Men skiner solens glada klot
kring rykande ruin
då väkser snart på samma rot
- i solens breda grin -
en stad, ett land, en blomsterbrand
av vajande jasmin.

Afton

Där ute vandrar en vind som ingen anar --

Stjärnorna slå upp ögonen,
natten böjer sig ner och kysser vårt hus.

Älskade -- din panna är vit.
Din bleka sorg lyser här inne
i jordens härbärge,
din bleka sorg lyser här inne!

Jag vill ej tända lampan.
Jag vill sitta här och välsigna
ljuset,
ljuset.

Och medan sinnena rusades av ljuset
och hela himmelen förförde
böjdes tankarna av sig själv in på den väg
som heter Tron på det goda --
en solighetens kungsväg mellan vete.

Räck genom tvivlen handen åt dig själv
och giv med den din indre längtans jord
en sådd av mening för din framtids år.

Kväll i inlandet

Tyst gåtan speglas. Den spinner afton
i stillnad säv.
Här finns en skirhet som ingen märker
i gräsets väv.

Tyst boskap stirrar med gröna ögon.
Den vandrar kvällslugn till vattnet ned.
Och insjön håller till alla munnar
sin jättesked.

Så blev vår förundran en tillbedjan
och vi sänkte våra pannor såsom genom djupt
vatten inför livets heliga välde.

Här i trädets skugga klarna våra tankar och mötas.

Leken

När du vill tro att du lätt
färdas rakt mot strömmen,
spring då ut på bron en månskenskväll.
Stenbron sätter genast av mot strömmens gamla silver.
Fram hinner du aldrig, men mycket i livet
måste vara lek för att levas.

Sanningen är den goda viljan att i besinning
vaka och vara.

En styrelse som tvingar och pinar kan aldrig få sanningen att vila på.