Bokelskere.no

Han andades djupt och det högg till som av järn i bröstkorgen. Det var som om något bott därinne, alltför länge, och till sist böjt hans revben åt sidan, tagit sig ut och lämnat ett tomrum som nu långsamt började fyllas av all den sorg han alltför länge lyckats hålla ifrån sig.

Veckorna tvinnades samman till ett smalt grått rep av morgnar och kvällar, utan början eller slut;(...)