Klikk på en bok for å legge inn et sitat.
Det er kanskje lettere å være optimist hvis man aldri behøver å rydde opp i rotet etterpå.
Da hun ble gammel nok, pusset hun sine egne vinduer med Faxin hver dag et helt liv og hadde aldri noen problemer med å se verden. Det var bare verden som aldri så henne.
Hun synes at det var høyst ergerlig å besvime, men ikke noe i nærheten så ergerlig som hun ville ha ment det var å besvime skitten. Tenk om hun hadde dødd. Hva skulle folk ha trodd? Midt i kaffen.
Jeg vil du skal vite, Britt-Marie, at hver gang det banker på døren hos meg, så håper jeg det er deg.
Alle ekteskap har dårlige sider, siden alle mennesker har svakheter. Alle mennesker som lever sammen med et annet menneske, lærer å håndtere disse svakhetene på forskjellige måter.
Man kan for eksempel betrakte dem slik man betrakter veldig tunge møbler, og simpelthen lære å vaske rundt dem. Å opprettholde illusjonen. Man vet selvsagt at smusset samler seg under overflaten, men man lærer å fortrenge det så lenge gjestene ikke kan se det. Så en dag flytter noen på det møblet uten å be om lov, og alt kommer fram. Smuss og riper. Varige merker i parketten. Da er det for seint.
(Utheva av meg som skriver dette.)
Vanlige liv er presentable, der rydder man på kjøkkenet og pusler på balkongen og tar seg av barna. For det er faktisk mer jobb enn man tror. Å ha balkong.
Britt- Marie vet inte när deras äktenskap gled henne ur händerna. Når det blev slitet och repigt oavsett hur många underlägg hon använde.
Så hon gjorde hans drömmar till sina. Hans liv till sitt. För att hon var bra på det, och människor vill göra saker de är bra på. Vi vill at någon ska veta att vi är där. Att det ska spela roll.
Så blev några år flera år och flera år blev alla år. År beter sig så. Det var inte det at Britt - Marie valde att inte ha förväntningar, hon vaknade bara en morgon och insåg att det var för sent at skaffa sig några. Att det bidde ingenting.