Bokelskere.no

-Berätta mer, sa jag.
Min morfar tyckte inte om själva ordet "berätta".
Han trodde att "berätta" var att ljuga. ...
-Jag talar bara om vad som är sanning, sa han. ...

-Vi gick inte gärna över slottsgårn fast det var ginast.
Då skulle vi behöva hälsa. Vi skulle alltid hålla mössan
i hand när vi gick över slottsplan. Det var kallt om huvet
om vintern. Herrskapet kunde ju råka få se oss genom ett
fönster och det hade sett fult ut ifall vi gått där med
mössan på. ..

/ /

Verken i benen fick jag när jag gick och laskade och skar vass
i Saltsjön om höstarna. Det var ofta is då. Jag gick och
skar vass dag efter dag. Vattnet stod ända opp till armarna.
Din mormor följde med och samlade ihop vassen. Hon gick också
i isvatten ända opp till armhålorna. Bara vanliga kläder hade
vi förstås. Isen och vassen rasslade och levde ikring oss. ...

Det om benen hade jag hört många gånger. Folk frågade om det.
Jag ville höra nytt.
-Berätta en historia till, sa jag.
Han tyckte inte om att jag kallade det "historier".
-Det är bara sanning det här.
-Jag menar berätta en sann historia.
-Det är inga "historier" då. En gång höll två av torparna på
att plöja runt på varsin sida av ett stort gärde.
Inspektorn kom dit... gick bort till den ena torparn, när bägge
var mittför varann på varsin sida av åkern, och sa att han
skulle få ett halvstop brännvin ifall han kunde köra fatt
den andra som plöjde. Men efteråt gick han och sa likadant
till den andra torparn. Bägge började förstås att flåköra och
körde i ett sträck tills det var nermörkt på kvälln.

Torparstjärnan hade varit oppe både länge och väl.
Inspektorn kom då ut på åkern och såg efter att ingen av dom
hade hunnit plöja ifatt den andra. Ingen fick därför något
brännvin. När torparna träffades efteråt skällde bägge ut
varann för att den andra hade haft så brått. Och då kröp det
fram vad inspektorn lovat dem bägge. På det sättet hade
inspektorn fått bägge torparna att arbeta hela dan som flåbusar.
Det var ett gammalt knep.

-Berätta en sann historia till, bad jag.
Jag förstod inte varför min mor längtade tillbaks til Eklandet.

_