Klikk på en bok for å legge inn et sitat.
I kartboka kom Skåne først, trykt i en ekstra stor skala, fullstendig nedkludret med røde streker som betydde veier, og svarte prikker som betydde steder. Etterpå kom de andre landsdelene i normal skala, lenger og lenger mot nord jo mer du bladde. Og helt til slutt kom nordre Norrland, trykt i ekstra liten skala for å få plass, og enda var det nesten ikke streker og prikker der i det hele tatt. Nesten helt på toppen av kartet lå Pajala omgitt av brunfarget tundra, og der var det vi bodde.
Det farligaste, det han mest av allt ville varna för, den faktor som sänt hela kompanier av unga stackare in i dårskapens dimmor, var dock bokläsningen.
Denna ovana hade ökat, och farsan var outsägligt tacksam
för att jag själv inte hittills visat sådana tendenser.
Sinnessjukhusen var överfyllda av folk som läst för mycket.
En gång hade de varit som du och jag, kroppsligt starka,
frimodiga, nöjda och balanserade. Sedan hade de börjat
läsa.
Oftast av tillfälligheter. En förkylning, ett par dagars
sängliggande. Ett vackert bokomslag som väckt nyfikenhet.
Plötsligt var ovanan född. Den första boken ledde till
nästa. Och nästa, och nästa, länkar i en kedja som ledde
rakt ner i mentalsjukdomens eviga natt. Man kunde helt
enkelt inte sluta. Det var värre än narkotika.(...)
Det farliga var skönlitteraturen, det var där som grubblerierna grundlades och uppmuntrades. Så vanebildande och riskabla produkter borde bara säljas i statligt kontrollerade butiker mot legitimation, ransonerade, till enbart folk i mogen ålder.
De fleste var nå tause og innadvente mens leveren strevde for å få bukt med giftstoffene og hjernecellene døde som fluesvermer.
Jeg støtter hendene mot det kalde brurekkverket og lurer på hvor det ble av dere alle sammen. Mennesker jeg en gang kjente, mennesker som delte min verden.
Jeg kommer altså til å dø om noen flyktige årtier. Mitt legeme vil utslettes for tid og evighet. Det samme vil skje med jenta, vi skal alle snart vandre heden og forsvinne. Om tusen år er livene våre, alle våre vakreste drømmer og verste redsler, oppløst i jord og aske. Hvilken rolle spiller det da om hun er hoven og sier nei og ler deg rett opp i ansiktet? Takket være denne tøffe innstillingen har jeg fra tid til annen utrettet små mirakler på kjærlighetens område, våget å møte livsfarlige kvinner, for eksempel, og iblant også faktisk fått leke med dem.