Bokelskere.no

Jag har sett ledsna tanter förr, på begravning. Barn blir ledsna för det mesta, som en ballong på väg bort. De är gjorda av maräng som allting kan passera med oförändrad utgångshastighet. Med tiden torkar man. Som gammal krävs det nåt vassare. Nåt som kan forcera bröstkorgen, genom läder, senor och levrat blod för att hitta in til hjärtat - tjutande av missljud och förkrympt till ett tjurögas storlek. Barn är som nyfödda, genomskinliga fiskar. De gamla är som sikar, rökta av livet. För att denna tant skal glömma sin blygsel och stå och råma ut sin sorg över Midvinterstigen måste nåt sylvasst ha träffat henne med armborst från ett skumt hörn av källaren. Det är på nåt sätt det här jag själv alltid har väntat på; hur plötsligt en dag hjärtat ska implodera under vikten av allt smuts det har ackumulerat, eller genomborras av den stora sorgens virknål.