Var har dina dagar förlorat sin färg?
Och dikterna, som från dröm till dröm sjöd i ditt blod,
var blev de vindens byte, o barn, som trodde dig
född med salighets
aldrig sinande brunn i ditt bröst!
Var...?
[...]
Som änglars vingslag
i vaknande barnaögon
glider du förbi oss, vardagens trälar.
Innan vi fatter har ditt under drunknat
[...]
Så vandrar vi vidare, envar sin villoväg,
envar vilse i sitt eget liv [...]
Fra Saknad av Jóhann Jónsson (1896-1932)