Bokelskere.no

Ledare för de fruktade husseinierna var den mest hänsyns-
löse och sluge intrigmakaren i den del av världen, som
var känd för sina hänsynslösa och sluga intrigörer.

..Haj Amin el-Husseini hade tidigare gjort gemensam sak
med turkarna.
Nu såg han, liksom flera andra arabledare det osmanska
rikets fall som ett lämpligt tilfälle att skaffa sig
ökad makt.
Haj Amin inriktade sig främst på att ta makten över
Palestina. Ställningen som mufti av Jerusalem skulle
ge honom den plattform han behövde.

Jerusalem stod bara efter Mecka och Medina som helig
muhammedansk stad. På turkarnas tid hade muftibefattningen
så gott som enbart varit en honnörspost. Konstantinopel
var då i egenskap av islams centrum alla muhammedaners
verkliga härskare. När nu turkarna var borta och en kristen
stad styrde Palestina, hade ställningen som mufti plötsligt
blivit betydelsesfull. Väldiga penningsummor strömmade in
från muhammedaner runtom i världen till underhåll av de
heliga platserna. Tidigare hade dessa fonder förvaltats
av Konstantinopel, men nu stod de till muftins förfogande.

Om Haj Amin kunde kapa åt sig den befattningen skulle han
kunna använda pengarna för sina egna syften. Det fanns
ytterligare ett skäl till att han ville bli mufti:

Nittionio procent av fellaherna var analfabeter.
Predikstolen var det enda massmediet. Fellahernas benägenhet
att råka i hysteri kunde användas som ett politiskt vapen.

När den gamla muftin dog skulle en ny mufti väljas.
Effendierna kände till Haj Amins ambitioner, och han kom på
fjärde plats.
Den saken oroade honom inte, för husseinierna satte genast
i gång med att terrorisera de tre män som hade fått fler
röster och "övertalade" dem att avsäga sig sin kandidatur.
Haj Amin el-Husseini blev i brist på medtävlare vald till
mufti av Jerusalem.
Han såg i judarnas återkomst det största hotet mmot sina
planer.

På muhammedanernas heliga dag som firades till minne av
Moses födelse hetsade Haj Amin el-Husseini upp en samling
fellaher mot judarna.
De lättpåverkade fellaherna förvandlades till en rasande
pöbelhop, och en regelrett pogrom bröt ut. De blev inte så
hysteriska att de vände sin vrede mot städer och kibbutzer
där judarna kunde försvara sig. I stället anställde de
blodbad på fromma försvarslösa judar i de heliga städerna
Safed, Tiberias, Hebron och Jerusalem.

Många av jordbrukskolonierna hade överlämnat alla sina vapen
till engelsmännen när de övertog mandatet. Om araberna hade
valt att anfalla de kolonierna skulle det ha blivit rena
slakten. Engelsmännen hade ansvaret för ordningens upprätt-
hållande, Jisjuv väntade sig att de skulle låta de skyldiga
stå till svars för sina gärningar liksom på turkarnas tid.

En undersökningskommision fann Haj Amin el-Husseini skyldig
men han blev senare benådad.

Omedelbart efter benådningen utgav det brittiska kolonial-
departementet en vitbok, en politisk deklaration i vilken
det förklarades att de judiska invandrarnas antal skulle
regleras efter landets förmåga att ekonomiskt absorbera dem.

Det var då Winston Churchill bidrog till att Transjordanien
avskildes från palestina-mandatet. ..
Engelsmännen hade kastat sin mask av välvilja.

( til 1. sitat >