Bokelskere.no

En av backstugorna hade en son som var värvad vid Kronprinsens
husarer. Varje höst och vår kom han hem och glänste i skogarna.

Framtill såg hans uniform ut som ett skrattande spjälverk
eller ett glödande eldgaller. "Vi husarer kalla dem revben",
sade han till pigan, vars hjärta han sakta halstrade på sitt
husargaller. I september kom hans slutbrev med några förklarande
husarfraser på. Det var vitt och dött som en kalkplatta -- nu
gick hon i sjön. Drogs upp den tredje oktober, uppsvälld som en
boj av fostret och dödsprocessen. Socknen talade på ytterst övligt
sätt om händelsen. Husaren tog sig nästa gång en flamma i Torup.
Där var torra landet överallt och inga sjöar.