Bruce Sutherland [ fiktiv oberst/ britisk kommandant på Kypros 1946 ]
hann inte mer än avlägga sitt vittnesmål vid krigsförbrytar-
rättegången i Nürnberg *
förrän han fick ett iltelegram att han genast skulle återvända till London.
Telegrammet kom från en gammal och kär vän i
krigsdepartementet, generalen sir Trevor Brown.
Sutherland förstod att det rörde sig om något ovanligt.
Dagen därpå flög han till London och inställde sig genast i den fula
och oformliga jättebyggnaden i hörnet av Whitehall och Great Scotland
Yard som inrymde det brittiska krigsdepartementet.
"Bruce! Kom in, gamle gosse. Verkligt roligt att se dig. Jag har läst
om ditt vittnesmål..." (...)
Till sist kom Trevor Brown in på anledningen ... "Jo Bruce, jag har
bett dig komma eftersom en lite kinkig utnämningsfråga har blivit
aktuell", sa han. "Jag måste lämna en rekommendation, och jag vill
föreslå dig. Men jag tyckte det var bäst att tala med dig först."
"Jaha."
"Bruce, alla de där judorna som flyr från Europa har ställt oss inför
ett svårt problem. De helt enkelt översvämmar Palestina.
Araberna börjar bli allvarligt oroade över att så många judar tar sig
in på mandatet.
Vi har därför beslutat att öppna interneringsläger på Cypern för att
ta hand om de där människorna - åtminstone som en tillfällig åtgärd
tills Whitehall beslutar hur vi skall göra med palestinamandatet."
"Jag förstår", sa Sutherland lågt.
"Hela den här frågan är känslig och måste behandlas med stor varsamhet",
fortsatte Trevor Brown. "Naturligtvis vill ingen topprida en hop
förtryckta flyktingar, och faktum är att - tja, de har en hel del
sympatier i högt uppsatta kretsar -- framför allt i Frankrike och
Amerika. Vi måste hålla lägren på Cypern under kontroll. Vi vill inte
att det ska hända något som kan skapa en ofördelaktig opinion."
Sutherland gick fram till fönstret... -"Jag tyckar det är en tarvlig
idé", sa han.
"Det ankommer inte på dig och mig att avgöra det, Bruce.
Whitehall ger sina order. Vi har bara att utföra dem."
Sutherland stod kvar och såg ut genom fönstret. "De som nu försöker
ta sig in i Palestina måste vara de samma som jag såg i Bergen-Belsen."
Han gick tillbaka till sin stol. "Sedan trettio år har vi brutit det
ena löftet efter det andra till judarna i Palestina."
"Du och jag har precis samma uppfatning om det, Bruce", sa Trevor Brown.
"Men vi är i minoritet. Vi har båda tjänstgjort i Mellanöstern.
Jag ska tala om något för dig, gosse. Jag satt vid det här skrivbordet
under kriget när det ideligen damp ner rapporter om arabiska förräderier.
Den egyptiske stabschefen lämnade ut hemligt material till tyskarna.
Kairo gjorde allting klart för att välkomna Rommel som befriare.
Irakerna ställde sig på tyskarnas sida. Syrierna ställde sig på tyskarnas
sida. Muftin av Jerusalem var naziagent. Jag kunde fortsätta uppräkningen
i flera timmar. Du måste se på det här från Whitehalls synpunkt, Bruce.
Vi kan inte ta risken att förlora vår prestige och vårt grepp om hela
Mellanöstern för några tusen judars skull."
Sutherland suckade. "Och det är det mest tragiska av alla våra misstag.
Vi kommer ändå att mista Mellanöstern."
"Du är tröttkörd, Bruce."
"Det finns något som heter rätt och orätt, ser du."
General Trevor Brown skakade dystert på huvudet. ... "men en sak vet jag
i alla fall - att varken det här landets eller något annat lands utrikes-
politik grundas på rätt och orätt. Rätt och orätt?
Det är inte din och min sak att avgöra vad som är rätt och orätt i det här
fallet. Det enda riket som styrs med rättfärdighet är himmelriket.
Jordens riken behärskas av oljan.
Araberna har olja."