Bokelskere.no

Skål, jovisst började han virra bort sig. . .

För att börja med det mest överraskande, något som det inte stått
en rad om i tidningarna. Under det senaste året hade Gestapo haft
en enda huvuduppgift, vad han nu fått veta under kvällen, det var
att rensa upp i SA:s alla 'vilda' fängelser, från stad till stad,
från gata till gata,
befria fångarna, rädda dem som fortfarande hade chans att överleva,
stänga fängelserna och bura in de värsta typerna.
SA:s privata rättskipningssystem hade enligt Rudolf Diels varit
den största skammen för Tyskland i modern tid.
Tyskland skulle välsignas den dag SA inte längre fanns och,
antydningsvis var den dagen kanske inte långt borta.

En fantastisk sak att antyda, inte minst bland alla lyssnande öron
på Adlon. [Berlins presse- og diplomatrestaurant --> ]
Ernst Röhms SA påstods snart ha en miljon man i uniform, mer eller
mindre beväpnade. Reichswehr hade 100 000 . . .

Rudolf Diels var mycket intresserad av Sigmund Freud, det faktum
att Freud ändå var en av Tysklands mest brända och förbjudna
författare tycktes inte bekymra honom ett dugg. De hade till och med
fört ett långt resonemang om människans grymhet, förstås apropå
berättelsen om de vidriga förhållanden som uppdagats vid Gestapos
razzior i SA:s privata fängelsehålor.

Oscar hade berättat om sina iakttagelser i Afrika som övertygat honom
att framför allt belgare och engelsmän var till naturen grymmare raser
än tyskar och skandinaver. Rudolf Diels hade haft en helt annan
uppfatning, det hade alls inte med ras att göra - också tyskar kunde
förvandlas till monster.

Problemet var alltså psykologiskt, menade Diels. Att tillfoga andra
människor smärta är inte ett jobb som man kan anförtro åt vem som helst.
Naturligtvis hade man därfor med visst urval rekryterat män som tycktes
ha särskilda talanger på det området. Ja, tyvärr kunde detsamma i viss
mån sägas också om Gestapo. Men vad man inte förstått under den här
rekryteringsprocessen var den rent freudianska sidan av saken.

För om man under en tid rekryterade varenda sadist, och varenda
omedveten sadist, alltså sådana som inte upptäckte sina böjelser förrän
de fick möjlighet att själva piska och misshandla andra människor, så
skapade man snabbt en barbarkultur genom grupptryck och påverkan.
Till synes normala män och kvinnor kunde i en sådan miljö på relativt
kort tid förvandlas till monster.

Det var enligt Diels bara Freud som hade förklaringar till sådana
mänskliga egenheter, men det var hans bestämda uppfatning att man hade
att göra med allmänmänskliga svagheter och defekter som inte följde
nationalitet eller ens ras.
Att tyskar följaktligen kunde komma att uppträda till och med som
engelsmän och belgare.

För Oscar var detta en skrämmande tanke. Christa höll med Rudolf Diels
och Sigmund Freud. Hennes argument för den saken var mycket enkelt. ...

/ / /

fra kap.IX, Berlin 1934

Kapitlet har en ramme av munterhet i farlige tider,
det kommer ikke helt med her.

Dertil noe av Guillous mer slitesterke tanker om maktpolitikk frihet og
ideologidømme, dette ligger i en aning ironisk ramme her..
men for vårt kritikkløst nybarbariske tidsklima, helhet verd å merke seg.

mer om Diehls:

rettsforklaring - nyere fagutvalg - VJB