Bokelskere.no

Hur känns det att bli skjuten?

..Fotografi nummer åtta är taget sekunderna efter skotten.

..den lilla flickan ligger kvar uppe på avsatsen, kroppen
fortfarande vriden men nu liggande, uppenbarligen fastklämd.

Det här var en metod som inte längre dög, inte i den här skalan -

första halvåret dödades 500 tusen människor på det här viset,
de allra flesta var judar, men där ingick även zigenare samt
politisk opålitlige balter och ryssar ...

avrättningsmetoden var stötande och föga effektiv. Många offer
skadsköts bara, det hände att sårade grävde sig upp genom lagren
av kroppar, slet sig loss från händer som grep tag, munnar som bet -
kravlade fram i dagsljuset, täckta av blod och exkrementer
varefter man fick skjuta dem på nytt och kasta tillbaka dem.

I längden blev detta psykiskt pressande

för bödlarna.

..en betydande del av dem som stod och sköt dag ut och dag in var,
inga grymma psykopatiska fanatiker som kände "uråldrigt hat"
mot judar och som nu kunde släppa fram sina vilda primitiva känslor.

Karlarna var inte ens SS-män, utan vanliga karlar som blivit
uttagna för tjänst i såkallade polisbataljoner, något för gamla för
fronttjänst.
De sköt för att de fick order om att göra det, men inte för att de
måste göra det. Den som inte ville kunde alltid säga nej, lägga ned
vapnet och gå därifrån utan att riskera hårdare straff än svordomar
från befälet, tråkningar från kamrater, möjligen en inbromsad karriär.

Att inte fler än runt var tionde tog chansen och drog sig undan kan
därför verka förvånande. Särskilt då nästan samtliga upplevde äckel
och fasa när de allra första gången sattes att arkebusera människor.

I första hand var det kamrattrycket och rädslan för utstötning ur
gruppen som gjorde dem till mördare: för den enskilde var det enklare
att skjuta än att låta bli.
Några få lärde sig att tycka om slaktandet, de anmälde sig gärna som
frivilliga.. men huvuddelen gjorde bara som de blev tillsagda,
inget mer, inget mindre.

De psykiska påfrestningarna var stora för alla gärningsmän, särskilt
som en stor del av offren var kvinnor och minderåriga barn.
Vissa bedövade sig med alkohol, andra grät ofta eller blev impotenta,
några begick självmord eller fick regelrätta nervsammanbrott.

En bättre metod måste till. Helst en där man slapp att se och höra:
för då är det lätt.

Det var då någon kom ihåg eutanasi-programmet.

_

Dokumentert med bilder :

'Holocaust Research'
yadvashem_org

kildesøk