Bokelskere.no

Så kom den tyska ockupationen av Norge.

Den förste norrman av intellektuell rang som häktades var
Ronald Fangen. Han hade ju i olika sammanhang tagit radikalt
avstånd från nazismen, särskilt tydligt i den mäktiga boken
Kristendommen og vår tid (1938).
Aktivt politiskt arbetande hade han aldrig varit; motstånds-
rörelsen hann han inte heller ansluta sig till, innan han var
häktad.

Hans maka har som den sakkunnigaste berättat om hur det gick
till. På hans gård Dusgaard - tidigare bebodd av författarinnan
Barbra Ring - infann sig redan augusti 1940 tre tyskar från
Sicherheitspolizei. (..)
Fangen svarade lugnt, bland annat hur han såg på en man som
Quisling: -Jag anser alldeles detsamma som alla goda norrmän;
att han är en landsförrädare..
Tyskarna gick sedan omkrng i hemmet och granskade de många
böckerna utan att dock göra någon egentlig husundersökning.
Även trädgården beundrade de. (..)

Fangen hade skrivit en artikel "Om troskap" som stod tryckt i
tidskriften 'Kirke og Kultur' oktober 1940.
Han hade där kommit på den gode idén att mot nazismen -- som
inte direkt nämndes -- spela ut den tyske frihetskämpen och
fosterlandsvännen Fichte, som samlade tyskarna till fortsatt
kamp mot förtryckaren Napoleon, i det ögonblick då Preussen
låg besegrat och förnedrat.

Uppsatsen är egentligen inte politisk, den är principiell -
och troheten mot fosterlandet är inte det centrala temat.
Men där sägs ett och annat som för en tysk nazist måste vara
svårt att bemöta eller ta avstånd ifrån.

Fichte talar om risken av en världsstat, skapad på bekostnad
av de fria folken, och menar att: för att detta skall kunna
bli verkllighet, måste en "världserövrare" fostra sitt eget
folk till "cynisk rovlyst".
Varje våldserövring skulle kunna legitimeras med det angivna
"höga målet":
"Hvor finnes en nasjon i det nyere Europa så æreløs at den lot
seg opdra på en slik måte?"

"Fichte hadde den sanne oplevelse av folkefellesskapet som
etisk hever det høit over alle interessefellesskap:
man kunne ikke løpe fra det. Man elsket det inderlig når man
elsket det med sorg, man var forpliktet i en troskap man ikke
kunne løses fra - denne forpliktelse bestod i å tilføre det
tro og moralske krefter -- selv om det skulle koste en livet.
Uten tro ingen troskap - men tro troskap til døden."

Fangen gick också nazismen närmare in på livet. Han påpekade
att det är "en djevelsk illusjon å tro at et folk kan leve
uten en tro, på et rent vegetativt plan -- beskyttet av sin
folkelige egenart, sitt lynne og hva vi nu påkaller..
Fichte, som elsket sitt tyske folk så brennende, forstod at
bare Gudstro kan hellige folkefellesskapet og gjøre det trofast
mot seg selv, sine egne."

Den tanken var inte tillåten i det nazistiska Tyskland.

Artikeln väckte en storm av vrede bland de norska nazisterna,
som lätt genomskådade vilka han var ute efter.

Tyskarna pekade försiktigvis aldrig ut just denna artikel.

(..)

Fichte: Hva er et folk...

F. hos stanfordianerne