Bokelskere.no

I själva verket hade anti-intellektualismen i Tyskland trängt
så långt in att man inte ens bland lysande intelligenser mötte
normalt sinne för fakta.
Man utgick från vissa föreställningar, 'myter' vilka legitimerades
i att de förmådde förvandla den politiska verkligheten
och skapa folkomspännande suggestioner.
Dessa kallade man 'folkvilja', 'nationellt orubbliga principer',
'produktiva sanningar' etc
och med deras hjälp utdömde man sedan alla de kulturföreteelser
eller politiska motståndare, som inte passade in i intressesfären.

Tankeschemaet var detta:
Hitler har uppfunnit en genial metod att med politiske myter
suggerera fram en folkvilja. Denne folkvilja skapar, genom att
likvidera alla motståndare, en folkgemenskap. En stor diktare kan
inte ställa sig utanför folkgemenskapen. Thomas mann har ställt
sig utanför folkgemenskapen. Thomas Mann är därför inte bara en
politisk förbrytare utan också en dålig diktare.
Vilket skulle bevisas.

(..) Däremot kunde man inte ställa alltför stora förhoppningar
till de diktare som diktade ur opposition.
Ty dels var varje opposition praktisk omöjlig i Tyskland, dels
föreföll nazismens anspråk på att verkligt ha genomträngt det
tyska samhället vara riktigt.

Det finns ingen anledning att förneka att Hitler skapade ett
system, i vilket tysken trivdes.
Slagord, kommandorop, ordning, reda, militär diciplin --
allt detta var för tyskarna högre och kärare värden än frihet,
förnuft och rättfärdighet.
Jag önskade under min tyska resa finna något annat, men fakta
talade sitt eget språk: Hitlers myter hade slagit rot,
suggestionen omspände hela folket, som nu verkligen av hela sitt
hjärta ville, vad denne demoniske österrikare tvingat dem att
vilja.