Bokelskere.no

Däremot skulle den svenske tidningsläsaren vid internationell
jämförelse framstå som den suveränt bäst informerade om
exempelvis revy-skådespelarstammens kärleksaffärer, de
ledande politikernas sommarnöjen, eller nödvändigheten av
båtägande och bilägande, innehav av småbarn samt metoder
för tillbringande av ledighet.

Varefter läsning som inte ansågs ha direkt säljande funktion
kunde förleggas till papperskorgar eller kultursidor efter
ungefär samma modell som tevekanalerna förlade politiska
program till de nattpass som reserverats för gruppen 'yngre
välutbildade personer i storstad'. (...)

Produktionen av nya journalister kom att bli statligt reglerad
och ... till en början ett tillräckligt antal för att svara mot den
pågående expansionen (...) men onekligen kom den fria
konkurrensen om jobb att snabbt effektiviseras. (...)
De krav på "allsidighet och snabbhet" och högt arbetstempo
som arbetsgivarna därefter ställde, uteslöt var och en som
hade långt hår eller runda glasögon eller knystade om planer
på att skriva icke lönsamma reportage .. som tog mer enn ett
par timmar att producera, definitionsmässigt så kallade
vänstervridna reportage. (...)

Medan journalister höll stormöten till och med på anständiga
högertidningar och framgångsrikt vann skärmytslinger mot
redaktionernas förskrämda furirer marscherade hela arméer
av ekonomidirektörer tyst upp i ryggen på den entusiastiskt
men oordnat fäktande journalistkåren.