Bokelskere.no

Hur nöjda måste de inte känna sig där inne i stugvärmen,
om de nu var tyskar eller landsförrädare från 'hirden'.
Deras plan hade fungerat. Först skulle de lura av fienden
den senaste radiotekniken, sedan döda några förbannade
"gutta på skauen" som inte förstått Norges bästa, som
förrått den germanske saken, som kollaborerat med den
imperialistiska ärkefienden England, detta jävla England
som varit på väg att ockupera Norge som dock räddades i
sista stund av broderlig germansk hjälp.

Tänkte de så? Tänkte de alls, eller följde de bara med på
den sida som de trodde var starkast, den sida som skulle
tillförsäkra dem ett överhetsliv efter den slutliga segern?

..inte helt lätt att föreställa sig, men gott som tidsfördriv
att fantisera om. Man måste hela tiden hålla tankeverksamheten
igång, inte slöa till, inte somna i onödan.. drömma bort tiden,
ens när man hade vakten. Eller särskilt inte då.

Hur tänkte en norsk landsförrädare?
För herr ministerpresident Vidkun Quisling fanns åtminstone
klara framtidsutsikter och idéer. Norrmän var germaner, den
ädlaste rasen på en skala där fransmän antagligen placerades
i mitten, något efter italienare, beroende på Mussolinis
framsynta politiska hållning, slaver näst sist och judar allra
sist. Tyskar var germaner, något uppblandade förvisso men ändå
i huvudsak germaner och skulle i kraft av sin folkmängd,
överlägsna vetenskap och militära förmåga upprätta Storgermanien.

Herr Quisling såg sig alltså som den blivande ståthållaren i
den germanska provinsen Nordland, utnämnd av Caesar själv.
Det var trots allt ett klart motiv.

Men dräggen som omgav honom? De misslyckade, de som inte klarat
skolan, de som blivit retade och hånade,
de som normalt inte skulle haft någon framtid annat än som
lågbetald underklass,
de som på sin höjd hade en blond hårfärg för att kunna jämföra
sig med SS-hjälten på affischerna.
Såg de inte ens komiken?

Naturligtvis inte, hur skulle man kunna begära det? SS, där män
enligt propagandan förväntades se ut som hennes egen köttsliga
bror Harald, leddes av en före detta hönsfarmare som såg ut som
en förrymd patient från dårhuset och var av östeuropeiskt,
möjligen judiskt ursprung.
Ändå var han högste arier.