Bokelskere.no

...läste jag under denna tid allt av och om Hitler.
Det mesta i hans ungdoms kampbok 'Mein Kampf' föreföll
inte bara löjligt utan också i sin brutalitet otroligt.

Här fanns ju redan från början en rent kulturfientlig hållning,
ett försvar för det råa våldet, en total obekantskap med vad
mänskligt liv kan vara, detta överensstämde alldeles med de
rapporter om terror, sadism och mord i gatustrider och fängelser
som började sippra ut ur Tyskland, samt om de rent djävulska
judeförföljelserna.

Hitler var emellertid demoniskt skicklig och ingalunda den
narraktiga och patologiska person som han snart nog skulle
utvecklas till. Innan han började skrika sig hes och gjorde sig
löjlig som talare, kunde han framtreda och vinna massorna med en
djup, kraftfull och ibland rentav varm stämma. Hur överlägsen
han var som domptör av människor, ... ett enda exempel:

I Nürnberg tog han en morgon emot 40 000 pojkar ur Hitlerjugend
och 5000 flickor ur Bund Deutscher Mädel.
Bl a. förekom där en "Bekenntnis zum Führer" och en skallande
sång "Ein junges Volk steht auf". Det hela var en överlägset
skicklig mass-suggestion. Då ungdomsledaren Baldur von Schirach
hälsade Hitler, berättade han att denne bett honom samla 100 000
tyska pojkar, det hade kommit fem miljoner.

Hitlers tal var förföriskt. Han avundades ungdomen, som fick
uppleva denna underbara epok -- en ny stat och en ny världsbild
hade äntligen fötts. Han jublade över det nya Tyskland han
skapat: "Det kommer att leva vidare sida vid sida med våra
gamla domkyrkor, gamla kejsarslott, våra stora rådhus från
medeltiden" .. "..Tyskland har öppnat sitt hjärta för mig.
Ni är den nya ungdomen, som fått nya ideal och en heligare vilja
än någon föregående generation, ..en ny uppfatning av ungdomens
skönhet och kraft... vår tids största under: byggen reser sig,
fabriker grundläggs, vägar, bangårdar byggs -- men högt över allt
detta reser sig den nya tyska människan! Därför kommer ni att
känna ett starkare samband än någon annan ungdom med 'das ewige
Reich und das ewige Volk'."

Jag diskuterade detta tal och andra lika suggestiva med den
finländska författaren Olavi Paavolainen, som skrev en mycket
inträngande bok om nazismen, och märkte att han var lika
förbryllad som jag. Hitler var inte en -- han var två!

Man var ännu oviss om vilken av de två rösterna som var teater:
den varma som prisade ungdomen, freden, folksamhörigheten,
eller den andra, råa som vrålade om andra folks uselhet och
nödvändigheten av ett hänsynslöst krig.
Detta skulle snart klarna. ..Hitlers röst förvandlades för
varje år som gick: han som ännu vid 30-talets mitt kunde tala
kraftfullt och övertygande, intelligent och varmt, övergick
till hesa vilddjursvrål av hat och mordlusta. ..Höll hans
redan från början primitiva och sjuka person på att alldeles
förstöras? Förvandlades han själv till djävul, efter de
djävulska läror han tidigt anslutit sig till?