Bokelskere.no

Harald låg under täcket med ficklampa och läste med bankande
hjärta. "Där stod de, hjälm vid hjälm, gevär vid gevär
som huggna i sten.
Skyttegravskampen är den blodigaste, vildaste och brutalaste
av alla bataljer. Den visade upp män som var situationen vuxna,
okända, djärva krigare.
Slutstriden, anstormingen förestod. I den skulle folkens
öde i järnhård kamp avgöras. Det gällde vem som skulle behärska
världen..."

Ernst Jünger var alla klasskamraters favoritförfattare.
Det sades att han nu blivit Tysklands mest läste författare
någonsin. Hur kunde han väl redan nu ha fler läsare än Goethe?
Men vad spelade det för roll, på Ungtyska Akademien var han den
överlägset största författaren.

Bäst var han när han beskrev själva kriget, spårljus som for
som eldflugar genom natten, flygplan som dansade som små
glänsande trollsländor. Slagfältet som fylldes av skönhet,
landskapet som badade i morgonsolen, den naturens skönhet som
endast kan upplevas med döden i sällskap och med manliga dygder
som bara kan komma till uttryck genom dödande.

Inte fullt lika bra var författaren när han övergick till att
förklara och resonera... om hur kriget skapat en helt ny
människotyp frigjord från den grå vardagens bekymmer, en ny ras,
"en elit av stålmän, dödens jonglörer, präktiga rovdjur",

dessa män som til skillnad från demokratins pacifistiska och
förvekligade ynkryggar, skulle skapa det nye Tyskland.
Men då måste den förhatliga pest skoningslöst utrotas; den som
kallas demokrati.

Det ble lite tjatigt att läsa sånt... men man kunde hoppa över
eller läsa lite fortare tills nästa spännande berättelse.

Problemet blev att det alltid var stört omöjligt att försöka
sova om man hamnat i något spännande.. bäst att sluta med
ett stycke om hur ynkryggar och pacifister grävde det nya
Tysklands grav... sedan han fått låna Jüngers sönderlästa
böcker hade det blivit senare och senare på nätterna, då blev
han tröttare och tröttare på morgnarna, han måste tvinga sig
börja kapitulera för sömnen.

Men det var inte heller så lätt. När han släckte ficklampan
flimrade vackra ord och vackrare synar inför hans inre.
Maschinengewehr-Scharfschützen-Abteilung, förkortad MGSS
var ett sådant vackert ord. Män i sådana förband var de
allra bästa och hårdaste... de krigade mest om natten, de
hade viljor av stål och fruktade intet...

(Berlin 1923)