"Felet med regeringen är att där sitter sådana som han",
fastslog Mrs. Harris med en ilsken blick på TV-skärmen(..)
"En riktig pratmakare, dessutom pratar han strunt."
"Nej hör nu!" protesterade Mr. Bayswater. "Jag tyckte faktiskt
han var riktigt förnuftig på åtskilliga områden."(...)
[Mrs Harris] härmade med den munvige politikerns stämma:
'Åh, framtiden ter sig synnerligen lys! Verkligt gynnsam!
Förhoppningsfull!' och så går han på sådär i tio minuter:
Att priser som går upp burde gå ner; att folk som har ont
om det borde få det lite bättre(...)
Uschianemej! Han var lika falsk som löständerna! Märkte ni
inte, hur han flackade med blicken var gång de kom med en
ny fråga?
Mr.Bayswater invände en smula stelt: Nå, det är kanske
naturligt, om ni som tillhör Labour anser..."
Mrs. Harris avbröt honom med en förgrymmad fnysning:
"Jag Labour? Aldrig i livet! De är ju om möjligt ännu värre!
Jag har sett och hört dom, så det räcker och blir över.
Vad gör de för arbetarna, om jag får fråga? En samling
okunniga hycklare, hela bunten! Nä, jag har mitt eget parti,
jag. "Leva och låta leva" brukar jag kalla det.
Om Violet här och jag finge ett ord med i laget i parlamentet,
skulle vi minsann tala om för dem vad de går för!(...)
jag skulle sjutton upplysa dem om allesammans vad det är
för fel med regeringen och hur det här landet borde styras."