Man måste väl älska sitt språk för att kunna vårda det och få det följsamt. Men jag tvingades erkänna att jag inte älskade det svenska språket, inte dess form och inte dess temperament. Jag kom någorlunda väl överens med det och det var en organisk del av mitt jag, men älska det kunde jag inte. Jag hade försonats med det så mycke man nu kan försonas med något man en gång hatat til vansinne, accepterat det som en ofrånkomlig del av mitt liv. Det jag inte fick av svenskan fick jag söka i finskan.