Det farligaste, det han mest av allt ville varna för, den faktor som sänt hela kompanier av unga stackare in i dårskapens dimmor, var dock bokläsningen.
Denna ovana hade ökat, och farsan var outsägligt tacksam
för att jag själv inte hittills visat sådana tendenser.
Sinnessjukhusen var överfyllda av folk som läst för mycket.
En gång hade de varit som du och jag, kroppsligt starka,
frimodiga, nöjda och balanserade. Sedan hade de börjat
läsa.
Oftast av tillfälligheter. En förkylning, ett par dagars
sängliggande. Ett vackert bokomslag som väckt nyfikenhet.
Plötsligt var ovanan född. Den första boken ledde till
nästa. Och nästa, och nästa, länkar i en kedja som ledde
rakt ner i mentalsjukdomens eviga natt. Man kunde helt
enkelt inte sluta. Det var värre än narkotika.(...)
Det farliga var skönlitteraturen, det var där som grubblerierna grundlades och uppmuntrades. Så vanebildande och riskabla produkter borde bara säljas i statligt kontrollerade butiker mot legitimation, ransonerade, till enbart folk i mogen ålder.