Någonstans på vägen har Lennart och Stefan lovat att de ska vänta på honom. De har lovat att slå honom, de har lovat honom mer stryk än han någonsin förut fått.
För att han är tolv år och aldrig har knullat och för att hans bruna rock är så ful.
Inga andra skäl. (…)
Han vet att till slut måste han gå, vet att Lennart och Stefan har all tid i världen att vänta.
Åter samlar han mod för att bli slagen.
Vet att barndomen är lång.