Bokelskere.no

-Jag vet inte hur det kommer sig, viskar Lundewall, oförmögen att hejda sitt tåreflöde. Men det är nästan så det söker mig när jag ser så mycket mat och fylla på en gång...
-Inte ska bror ta det så hårt, säger den godmodige Sill-Selim, och klappar Lundewall på knät.

-Bäste bror företer tecken på den enda form av gripenhet, religiös andakt och hög ideell syftning, som vårt fosterland ännu kan prestera, anmärkte Müntzing med sin spetsiga röst. För övrigt får jag gratulera till växeln, samtidigt som jag beklagar min arme kollega i Eskilstuna, som får stå till svars på räkenskapens dag.
-Asch vaffan gör så det om det blir krig?
-Brors vanliga tur i så fall. Jaja. På sätt och vis kan jag nästan förstå bäste brors gripenhet inför detta vackra stilleben. Det ger en tankeväckande påminnelse om vad kriget kan komma att beröva oss, och som vanligt är det vi i de samhällsbärande klasserna, som kommer att förlora mest. De breda massorna har ju ändå inga smörgåsbord att förlora, och vad man aldrig besuttit, behöver man som bekant inte heller begråta som förlust. Får jag proponera en skål?

Müntzing och Sill-Selim broddade aptiten med en halva, medan Lundwall drack brännvin som vatten och bevisade sin akademiska bildning med otuktiga snapsvisor, som fick Selmas härdade öron att rodna.