CIGARRSPANJORERNA

Dörren till trappan från cigarrettavdelningen öppnades,
och Cagliostro kom ner.
Han var cigarrmakare Bolles rival och tog vägen genom
cigarravdelningen bara för att visa att han hade varit uppe
hos Dolly.
Han hälsade med demonstrativ belevenhet på Bolle när han
gick förbi dennes cigarrbänk. Och Bolle besvarade
hälsningen på samma sätt. Cigarrspanskt, till ytterlighet
artigt.
I deras överdrivna artighet låg allt det hat de kände till
varandra, ett välkammad, bugande hat, med pomada i håret.
De bugade. Och all belevenhet i världen skruvades in i
bugningen för att krossa.
Arbetet med cigarrer och tobak gav åt sina utövare en
lidelse som kom från sydligare och hetare länder.
Och all den måleriska cigarreklamen drog med sig ett sätt
att vara, som var främmande för andra yrken.
Tobakslasten var en exotisk last, och tobaksfabrikörerna
försummade aldrig den exotiska fantasiens odlingar
omkring märkesodlingen och odlandet av aromerna.

Tobakken, parfymen och tvålen var de tre artiklar som
verksammast spred ryktet om kalif och odalisk.
Om negressen med gräskjolen, den nakna Kleopatra och
den smäktande infantinnan. Och om kavaljererna som
bugade mellan lansarna vid Breda. De armerat maskulinas
cigarr. De bugade igen.
—Och hur står det till?
—Å, för all del.
Vilket skulle betyda, eller kunde betyda: Har du varit
uppe hos den jag älskar. Hos Dolly som jag älskar.
Hon älskar den som jag hatar. Och det smärtar mig.
—Ja, jag har varit uppe på sorteringsvinden, där ingen
kommer så här en sen lördagseftermiddag. Och älskat
henne... Därför borde du när du bugar gå baklänges,
och helst falla ner i en tunna. I varje fall borde
du buga artigt och vänligt för vår kärlek. Du borde
dra dig tillbaka.

Det fanns bara tre kvar i fabriken. Dagens fabrikation
var inlåst i lagerskåpen. Bolle var den som hade lovat
verksmästaren att låsa.
(/)

En kumpan som heter Ahlbom och han själv har beslutat
att slå sig ihop om några importbalar, och sitta och
göra eget för bondmarknader. De tänker hyra en verkstad
på landet, och sedan gå marknadsgång. Då får man lite
luft i lungorna, och kan bestämma själv när man skall
ta in luften, den vanligaste och bästa av alla mediciner.

Han kommer aldrig att bli en tobaksarbetare av den nya
stilen, som böjer sig för allt vad industri heter,
om bara de själva får bilda fackförening. Numrera sig
som proletärer. De räknar inte med att det ändå blir
underkastelse inför maskinarbetet.

Utvecklingen kan inte hejdas, säger de. Maskinerna är
till välsignelse bara de kommer i rätta händer.
Men har det någonsin funnits en människa på jorden
som inte har ansett sig ha rätta händer ?

Illusionerna om människans godhet om hon bara blir
ett nummer i en förening, tänker han.
Och så släpper hon fram maskinerna. Släpper fram
det tänkesättet.
Just där ligger det. Hon släpper fram tänkesättet
som gör industri av allt.

Nej, hellre då söka ett annat yrke. Något friare.
Något som de inte uppfinner maskiner till fortare än
att man hinner leva sitt liv först. Innan de kommer.

För naturligtvis kommer de till slut överallt, de
fördömda bullerskramlorna.

Bara detta att flytta in i bullerverkstäder när man
har suttit i tysta arbetsrum före.
Stappa bomull i öronen då, säger de.

Att emigrera har han tänkt på som en av utvägarna.
Från Amerika kommer många maskiner. De nya
cigarrettmaskinerna har kommit därifrån.
Men det finns också stora områden. Stora väldiga
provinser att försvinna i.