Alice Munros noveller er nyanserte og forteller om livet på en annerledes måte. De forteller om livet slik hun husker og lever det, selv om det ikke alltid er sitt egne liv hun beskriver.
Det hennes skikkelser tenker og føler kommer ofte frem på en indirekte måte. I kun en setning er hun i stand til å fortelle mye mer enn selve ordene avslør - vi leserne er nødt til å reflektere over hva et menneske som blir beskrevet på en slik måte måtte føle, og dybden kommer frem på en ukomplisert måte.
Hun skriver om ordinære mennesker. Ingen er en helt, ingen er alt for heldig. Hun skriver om livet som det skjer, om viktige tidspunkter og veikrysser som ikke nødvendigvis slutter lykkelig eller ulykkelig.
Subtilt og fint, men jeg klarer ikke helt å engasjere meg.
Katarina Ewerlöf läser svenska översättningen Brinnande livet.
Delvis är detta självbiografiska noveller och de är bästa delen av boken fyllda av barnets funderingar över vuxenvärldens underligheter. Här finns en nerv och värme som inte finns i de andra novellerna. De har dock en bra intrig men konstiga slut utan knorr. Totalt får den dock en femma men den är mycket svag...