Vad ska hon säga? "Ska du inte stanna och hälsa på din far?"
Far, han? Det höga, allvarliga namnet är han inte värd. "Han" eller "Svensson" kallas han av barnen. Hade jag bara vågat fråga dem, skulle de alla ge samma svar: han kunde lika gärna ha blivit där han var. Ingen glädje med att Svensson kommer hem.

Svensson kommer hem, långholmarn är utsläppt i förtid! Med sedvanlig hjälp av Tysta Mari i telefonväxeln har den stora nyheten flugit över bygden. Vad säger hedebyborna om detta märkliga faktum, vad tänker man och tycker? Jag vänder mig först med denna fråga till Hans Majestät Konungen på Tullgarn, som just vederkvickt sig med diner.

--Sveriges förhållande till främmande makter är gott, noterar monarken. Vår beredskap är god, och Vi kunna med djupaste förtröstan se framtiden an. Med djupkänd tacksamhet nedkalla Vi Guds välsignelse över vårt älskade fädernesland. Spader kung!

Ännu bländad av kunglighetens glans skyndar jag till lägre regioner, in i prästgården där kyrkoherde Ahlenius sitter vid skrivbordet fördjupad i fromma spekulationer. Vad menar kyrkoherden om Svensson?

-Professor Nygren har fel, konstaterar Ahlenius, har underlåtit att rätt betrakta det viktiga och centrala! Vabefalls? Jaså, Svensson. Ja, Gud söker människan på mångahanda vägar, må det vara vår gemensamma förhoppning att sagde Svensson, renad och luttrad av denna prövotid, må ha bragts till besinning om sina plikter mot Gud och människor.

Två steg därifrån sitter Oscar Hesekiel i sitt gamla pojkrum, korsade floretter över en bokhylla, där Marx och Engels står varvade med Dumas, Walter Scott och Sigge Strömberg.
-Fallet är mycket enkelt, säger Oscar den andre. Svensson är ett idealtypiskt exempel på trasproletären. Klassmedvetande obefintligt. Samarbetar utan skrupler med den härskande klassen, jämför hans transaktioner med Handlarn och baron Urse. För övrigt rekommenderar jag till läsning Thorez senaste artikel i Humanité. Briljant analys. Visar hur kamrat Stalin genom beslutsamt motstånd mot hitlerfascismen definitivt har avvärjt risken för ett nytt världskrig. Briljant!

Vad säger doktor Lundewall om Svensson, där han muntert glammar med Müntzing och Zetterlind i Trosa Stadshotells blå trädgårdspaviljong. -Har ni hört, säger Lundewall. Svensson har kommit hem, långholmarn. Nu ska det vel avlas nya yngel där bort i skogen. Såna där typer borde snöpas. Rashygien! Lombroso! Renodlad förbrytartyp och fyllhund. Selma! Bonga in en grogg till....

Och vad säger Lille-Lars i Näsby, samhällets stöttepelare, aktad och bärgad man, som i många grenar av den kommunale förvaltningen åtnjuter sitt samhälles förtroende.
-Det är orättvist, säger Lille-Lars i Näsby. Man sliter hund ett långt liv för att lämna nånting efter sig, och sen blir det så här... Drygt hundre hektar och ingen kan ta vid. Mens ett kräk som Svensson har stugan full av ungar...

-

(sjekk Dr.Lundewalls helts bibliografi her )

-Jag vet inte hur det kommer sig, viskar Lundewall, oförmögen att hejda sitt tåreflöde. Men det är nästan så det söker mig när jag ser så mycket mat och fylla på en gång...
-Inte ska bror ta det så hårt, säger den godmodige Sill-Selim, och klappar Lundewall på knät.

-Bäste bror företer tecken på den enda form av gripenhet, religiös andakt och hög ideell syftning, som vårt fosterland ännu kan prestera, anmärkte Müntzing med sin spetsiga röst. För övrigt får jag gratulera till växeln, samtidigt som jag beklagar min arme kollega i Eskilstuna, som får stå till svars på räkenskapens dag.
-Asch vaffan gör så det om det blir krig?
-Brors vanliga tur i så fall. Jaja. På sätt och vis kan jag nästan förstå bäste brors gripenhet inför detta vackra stilleben. Det ger en tankeväckande påminnelse om vad kriget kan komma att beröva oss, och som vanligt är det vi i de samhällsbärande klasserna, som kommer att förlora mest. De breda massorna har ju ändå inga smörgåsbord att förlora, och vad man aldrig besuttit, behöver man som bekant inte heller begråta som förlust. Får jag proponera en skål?

Müntzing och Sill-Selim broddade aptiten med en halva, medan Lundwall drack brännvin som vatten och bevisade sin akademiska bildning med otuktiga snapsvisor, som fick Selmas härdade öron att rodna.