Han hade varken telefon eller radio eller TV.
Han hade ingen namnskylt på sin dörr. (..)

Gentemot grannarna i huset var han utmanande neutral.
Han var inte ovänlig, inte vänlig,
just det neutrala hos honom retade de flesta.
Han föreföll vara sig själv nog och det tog störstparten
som en förolämpning.
De flesta gissningarna om honom måste undan för undan
dementeras.

Men att han existerade kunde ju inte förnekas.
Biologiskt sett borde en människa som han kunna leva
tills han vart hundra år.
Grannarna kunde bara inte se någon mening med det.
Just det att han var fullkomligt ensam
tog de allra flesta som ett högst allvarligt brott.

_

(kortnovellen Stadens ensamhet)