Själv bidrog jag till aftonunderhållningen med att sitta och se trött och förlamad ut.
Ur En fjälltur i Norge

Hundar vet jag någorlunda hur man ska behandla . man lutar sig ned som för att ta upp en sten eller spänner upp ett paraply och i samma huj är man av med djuret. Eller om man står på vänskaplig fot med djuret och vill fortsätta vänskapen och sällskapslivet med detsamma, så ställer man sig och slår sig på knäna och säger : " såja, såja ". och då blir hunden så vänlig och glad och kommer och biter en smått i händerna och sätter landsvägssmörja på överrocken.

Ur Mitt lantmansliv

Vi fingo en rorkarl och en båt och färdades med dessas hjälp över Gaalaavand, kramade och vände mannen för att få honom att ge alla möjliga och omöjliga upplysningar, drogo vidare en parasang och halvtredje stadie, trätte om vågen, gingo vilse, kommo rätt igen och fram till en säter, vars invånare talade äldre gotiskt runspråk och pekade i kors åt fyra håll med armarna för att visa vägen.
"Hei dragek villom kolorum, snibb snabb snorum,# sade den ena säterkvinnan, en gumma på 70, i det hon häftigt svängde med käppen och blinkade och trätte och var arg för att jag inte begrep. Och - "hei kvistback slagek turistakoi kvistom tallom, dock däk dumbom" sade hennes dotter, en jänta på 45, och gjorde vidunderliga gestikulationer för att få mig att förstå. Vi måste gå ungefär lika kloka som vi kommo.

Ur En fjälltur i Norge