Hon har gjort det igen! I den sena natten har jag nu lyssnat färdigt till Karin Alvtegens egen inläsning av ett nytt mästerverk där hon på sitt alldeles egna mästerliga sätt lyckats beskriva några människors del i ett skeende och låtit dem komma till tals. Det kryper av obehag efter ryggraden när jag känner igen mig i ångesten, rädslorna, tystnaden, hemligheterna, eller i att krympa sig som individ i en sjuk relation.
Det jag kunde önska mig är att när en bok är skriven i jag form få olika inläsare till de olika karaktärerna. En sekunds ouppmärksamhet så kan det bli väldigt förvirrande när det inte stämmer. När jag trodde att det handlade om en kvinna så hade det skiftat över till en ny karaktär som var en man. Bättre då som i Helga Flatlands trilogi där alla de olika personerna har olika inläsare som även stämmer i ålder med dem. Som en liten önskan bara...