Egons verkstad var samhällets självklara centrum.
Där kunde allt diskuteras och allt kunde åtgärdas.
Där var råd kostnadsfria och problem löstes till
kundens bästa, som också var verkstans bästa.
För de ledde förr eller senare till inköp av någon
reservdel och arbetsmateriel eller till beställning
efter katalog som man kunde titta på i förväg,
långt innan planerna på själva köpet var mogna.

Vid inköp av cykel eller moped förhörde sig Egon
diskret om den hågades ekonomi och ålder.
Ibland föreslog han resolut ynglingen eller flickan
att verkstan kunde hjälpa till med en billig begagnad
hoj tills den behövande blev vid bättre kassa.

Egons första cykel var begagnad, och den hade han i
trettio år, han skötte den som ett spedbarn. ...

Sen blev det nästan tävling på verkstan om att få fram
något gammalt cykelskrälle som låg i en åtta, eller
slaktad på annat sätt, hjälpa till med renoveringen,
hitta reservdeler i användbart skick. Efteråt stod de
där stolta och såg hur cyklisten hjulade i väg på en
framälskad maskin, betald med den summa som annars
skulle gått till första avbetalningen på en ny.