[tema ertelysten debattredaksjon]
_

..då insändarredaktören än en gång liksom på skämt frågade
om inte Arne kunde....

Och på en minut och tio sekunder smattrade han ned:

Egentligen kan jag inte alls förstå varför signaturen
"Fram för rena trottoarer" är så irriterad på hundar.
Jag tycker det är alldeles utmärkt med hundar :

Varje gång jag är på dåligt humör går jag ut och sparkar
en hund. Kanske någon tycker att jag är lite grym när
jag säger att det är skönt att känna hur foten träffar en
mjuk hundkropp. Men jag blir fullkomligt lugn efteråt --

och det är ju mycket bättre än om man skulle ge seg på
fru och barn. Jag är säker på att världen skulle vara
mycket bättre om folk använde den här metoden. Vi skulle
bli vänligare mot varandra och komma att leva i ett
lyckligare samhälle. Ja, man kan undra om inte världen
skulle slippa många krig och olyckor om världens statsmän
sparkade en hund då och då.

'Låt hundarna vara kvar'

_

Förord 2004:
I den kommersiella veckopressens grottekvarn mals de bästa
och ädlaste journalistiska föresatser lätt till småflis.
Jag vet, ty jag var där. (..) Dessa erfarenheter sammanfattade
jag i en satirisk - och (..) förvånansvärt gladlynt roman
när jag satt fängslad under IB-affärens rättsliga skede från
hösten 73 till våren 74. Vilket innebar den lätt absurda
konsekvensen att sidorna 1--158 har varit underkastade
Säkerhetspolisens censur mening för mening. Varför mer
kontroversiella ämnen tas upp i den senare ocensurerade delen
av romanen.

När jag nu läst om min roman trettio år senare rodnar jag
över somt, det skall medges. (..) Dock förutsätter jag att mina
moralistiska och humorlösa kamrater på Folket i Bild/Kulturfront
1974 måste ha läst denna bok med munnar sammanknipna till
blåbleka streck och begått allvarlig självkritik om de likväl
lurats att skratta här och var.

(SR Dokumentär)
(Wikpedia)

Däremot skulle den svenske tidningsläsaren vid internationell
jämförelse framstå som den suveränt bäst informerade om
exempelvis revy-skådespelarstammens kärleksaffärer, de
ledande politikernas sommarnöjen, eller nödvändigheten av
båtägande och bilägande, innehav av småbarn samt metoder
för tillbringande av ledighet.

Varefter läsning som inte ansågs ha direkt säljande funktion
kunde förleggas till papperskorgar eller kultursidor efter
ungefär samma modell som tevekanalerna förlade politiska
program till de nattpass som reserverats för gruppen 'yngre
välutbildade personer i storstad'. (...)

Produktionen av nya journalister kom att bli statligt reglerad
och ... till en början ett tillräckligt antal för att svara mot den
pågående expansionen (...) men onekligen kom den fria
konkurrensen om jobb att snabbt effektiviseras. (...)
De krav på "allsidighet och snabbhet" och högt arbetstempo
som arbetsgivarna därefter ställde, uteslöt var och en som
hade långt hår eller runda glasögon eller knystade om planer
på att skriva icke lönsamma reportage .. som tog mer enn ett
par timmar att producera, definitionsmässigt så kallade
vänstervridna reportage. (...)

Medan journalister höll stormöten till och med på anständiga
högertidningar och framgångsrikt vann skärmytslinger mot
redaktionernas förskrämda furirer marscherade hela arméer
av ekonomidirektörer tyst upp i ryggen på den entusiastiskt
men oordnat fäktande journalistkåren.