Kunskapen kring vad Spotify egentligen är och gör verkar det ofta vara lite sisådär med; riksdagsdiskussioner om bolagets totala beroende av externt riskkapital lyser exempelvis med sin frånvaro. Spotify förknippas snarare med världens bästa arbetskraft som trots höga löner har svårt att hitta bostäder, utbyggnad av förskolor, högt skattetryck och stelbent dinosauriepolitik – bolagets lockelse och skönhet finns i betraktarens öga.

I näringspolitiska sammanhang har Spotify alltså blivit ett företagsideal. I sådana kontexter har bolaget på ett ideologisk sätt länkats till båda det ena och det andra. I en riksdagsdebatt våren 2016 kring förutsättningar för snabbväxande företag, argumenterade Miljöpartiet till exempel för att tjänsteföretag som Spotify behöver bra förskolor och ”trygg miljö med ren luft”. Spotify var nämligen helt beroende av sina ”anställdas kreativitet och kompetens. De slåss om den med andra”.