Analfabeten. En berättelse från min ungdom

av (forfatter).

Unknown Binding

Gjennomsnittlig terningkast: 6.00 (1 terningkast.)

1 bokelsker følger dette verket.

Kjøp boken hos

Se på denne utgaven hos amazon.co.uk Kjøp boka hos ark.no

Bokdetaljer

Format Unknown Binding

Finn boka på biblioteket

Du kan velge et fast favorittbibliotek under innstillinger.

Finner du ikke ditt favorittbibliotek på lista? Send oss e-post til admin@bokelskere.no med navn på biblioteket og fylket det ligger i. Kanskje vi kan legge det til!


Bokelskeres terningkastfordeling

1 0 0 0 0 0

Bokomtaler

Ingen omtaler ennå.

Skriv en omtale Se alle omtaler av verket

Diskusjoner om boka

Ingen diskusjoner ennå.

Start en diskusjon om verket Se alle diskusjoner om verket

Sitater fra dette verket

-Berätta mer, sa jag.
Min morfar tyckte inte om själva ordet "berätta".
Han trodde att "berätta" var att ljuga. ...
-Jag talar bara om vad som är sanning, sa han. ...

-Vi gick inte gärna över slottsgårn fast det var ginast.
Då skulle vi behöva hälsa. Vi skulle alltid hålla mössan
i hand när vi gick över slottsplan. Det var kallt om huvet
om vintern. Herrskapet kunde ju råka få se oss genom ett
fönster och det hade sett fult ut ifall vi gått där med
mössan på. ..

/ /

Verken i benen fick jag när jag gick och laskade och skar vass
i Saltsjön om höstarna. Det var ofta is då. Jag gick och
skar vass dag efter dag. Vattnet stod ända opp till armarna.
Din mormor följde med och samlade ihop vassen. Hon gick också
i isvatten ända opp till armhålorna. Bara vanliga kläder hade
vi förstås. Isen och vassen rasslade och levde ikring oss. ...

Det om benen hade jag hört många gånger. Folk frågade om det.
Jag ville höra nytt.
-Berätta en historia till, sa jag.
Han tyckte inte om att jag kallade det "historier".
-Det är bara sanning det här.
-Jag menar berätta en sann historia.
-Det är inga "historier" då. En gång höll två av torparna på
att plöja runt på varsin sida av ett stort gärde.
Inspektorn kom dit... gick bort till den ena torparn, när bägge
var mittför varann på varsin sida av åkern, och sa att han
skulle få ett halvstop brännvin ifall han kunde köra fatt
den andra som plöjde. Men efteråt gick han och sa likadant
till den andra torparn. Bägge började förstås att flåköra och
körde i ett sträck tills det var nermörkt på kvälln.

Torparstjärnan hade varit oppe både länge och väl.
Inspektorn kom då ut på åkern och såg efter att ingen av dom
hade hunnit plöja ifatt den andra. Ingen fick därför något
brännvin. När torparna träffades efteråt skällde bägge ut
varann för att den andra hade haft så brått. Och då kröp det
fram vad inspektorn lovat dem bägge. På det sättet hade
inspektorn fått bägge torparna att arbeta hela dan som flåbusar.
Det var ett gammalt knep.

-Berätta en sann historia till, bad jag.
Jag förstod inte varför min mor längtade tillbaks til Eklandet.

_

Godt sagt! (2) Varsle Svar

Legg inn et nytt sitat Se alle sitater fra verket

Bokelskere som følger boka

1 bokelsker følger dette verket.

Se alle bokelskere som følger dette verket