Ingen lesedato
Ingen favoritt
Ingen terningkast
Ingen omtale
Omtale fra Den Norske Bokdatabasen
I denne boka forteller den svenske legen Axel Munthe sin livshistorie. Boka følger han gjennom et langt liv, helt til han døde på Stockholm slott 91 år gammel i 1949.
Omtale fra forlaget
I denne boka forteller den svenske legen Axel Munthe sin livshistorie. Boka følger han gjennom et langt liv, helt til han døde på Stockholm slott 91 år gammel i 1949.
Forlag Gyldendal
Utgivelsesår 1992
Format Innbundet
ISBN13 9788205203235
EAN 9788205203235
Serie Gyldendal magnum
Omtalt person Axel Munthe
Språk Bokmål
Sider 318
Utgave 1
Finner du ikke ditt favorittbibliotek på lista? Send oss e-post til admin@bokelskere.no med navn på biblioteket og fylket det ligger i. Kanskje vi kan legge det til!
For en helt vidunderlig bok ! Den kommer til å følge meg lenge, og sikkert på nytt igjen om en stund. Jeg valgte å kjøpe den i svensk lydbokutgave. Det ble en helt spesiell opplevelse i noen mørke høstkvelder - levende lys, Krister Henriksons dype stemme på øret , og bilder av vakre San Michele på netthinnen. Men boken handler også om en tid med uendelig fattigdom og sykdom. Axel Munthes store hjerte for de svake i samfunnet, tross sin posisjon som sosietetslege i Paris og Roma. Hans innsikt og forståelse for menneskets sinn, så vel som dets kropp. Og ikke minst hans store kjærlighet til dyr. Boken er full av hjerteskjærende og rørende historier, men også historier fortalt med mye humor og innsikt.
Mitt eksemplar av BOKEN OM SAN MICHELE har eg arva. Den var utgitt i 1930 på Albert Bonnies Forlag. Forfattaren brukar namnet Puck Munthe, som vist nok var eit kallenamn han var kjend under i ungdommen.
Kom ihåg vad jag skrivit på en annan sida i denna bok - vad du behåller för dig själv förlorar du, vad du gir bort blir din behållning. För övrigt har du ingen rätt att samla på dessa pengar för egen del, de är inte dina pengar, pengar tillhör ingen människa här på jorden. Pengarna tillhör djävulen som sitter dag och natt bakom sina guldsäckar och schackrar med människosjälar.
Da klokken ringte Ave Maria, var mottagelsen slutt og gjestene gikk sin vei efter mange håndtrykk, gladere enn noensinne, men det er jo derfor det vokser vin på Capri.
Jag tror att det inom mig försiggår ett slags utveckling i bakvänd riktning, som driver mig längre och längre bort från människorna och närmare och närmare till Moder Jord och djuren.
Døden! fnissade han (tomten) för sig själv. Jag har aldrig hört på maken! Vilka kortsynta dårar är inte dessa stora människor i jämförelse med oss små tomtar! Döden! Vid jätten Finn! Det var det dummaste jag någonsin hört!