Bokelskere.no

Mitt forslag er Aniara. En revy om människan i tid och rum, et episk dikt av den svenske nobelprisvinneren Harry Martinson, utgitt i 1956.

I det ytre handler Aniara om et enormt romskip i skytteltrafikk mellom jorden og planetene Mars og Venus. Romskipet blir truffet av en meteorsverm som ødelegger styremekanismen, og Aniara bare fortsetter, år etter år, ut av solsystemet og inn i det ukjente.

Den indre handlingen er en reise i menneskesinnet. Hva skjer med og mellom de åtte tusen menneskene i romskipet, tvunget til å være sammen, på vei mot den visse død? I et minisamfunn som farer hjelpeløst gjennom universet?

Jeg siterer fra forordet: «Aniara handlar om allt som vi inte personligen bemästrar, men som vi ändå ingår i och sammanhör med. Hur vi än lever så sker der inom ramar som på ett eller annat sätt är obevektligt bestämda. En av dessa ramar är den biologiska. Vi föds, mognar, åldras och dör. Redan inom den ramen ryms all glädje och all skräck. Dessutom lever vi inom de ramar människan tillsammans med naturen skapat, de sociala, de politiska, de religiösa og de vetenskapliga. Hela vårt liv är en serie av försök att inom dessa ramar förklara värden för oss själva, inntil gåtans eller skrämselns gräns, eller att avskärma den och skydda oss med hjälp av inåtvändhetens symboler, driftens metamorfoser.»

Da mannen min leste Aniara som gymnasiast, gjorde den et uutslettelig inntrykk på han. I de årene vi har levd sammen, har han stadig kommet tilbake til den. Jeg har begynt på den flere ganger, og uvisst av hvilke grunner, aldri kommet i mål (er det svensken, tro). De diktene jeg har lest, har gitt meg frysninger.

Diktsyklusen er utgitt på norsk av Pax forlag, og i Bokklubben som en del av Århundrets bibliotek, 2006. Verket har også gitt opphav til en opera. Jeg synes ikke Bokdatabasen gir en dekkende beskrivelse.

Aniara er en bok jeg vet jeg skal lese. Min oppfordring er at vi leser den sammen.

"Det finns hos miman vissa drag

som kommit med i den och verkar där

i banor av en sådan art

att människans tanke aldrig vandrat dem."

(eks. på en liten aniara-frysning?)

Ja, nettopp. Og også et eksempel på Martinsons innsikt i vår væremåte og våre begrensninger.

(Uten å røpe for mye, Miman er datamaskinen ombord.)

Bra forslag, dette er ei bok eg har hatt i tankane tidlegare.