Bokelskere.no

Dette er uten tvil Ambjørnsens beste novellesamling, mørkt og dystert som bare han kan, og til tider skummelt og ekkelt.

Ambjørnsens første roman etter Ellingbøkene, hvor han forståelig nok prøver å gjøre noe nytt. Jeg vil si han lykkes langt på vei, jeg ble grepet av denne slitne dekadente mannen som traver rundt i Tyskland, en eksistensiell roman med brodd.

Hva med en tilsvarende for forfattere?

Hilsen Stian

Denne skulle i følge en anmelder være hysterisk morsom, og det er ikke ofte man finner bøker som er så jævlige morsomme, så hadde det bare stemt ville alt vært knall. Den var morsom til tider, det skal innrømmes, i allefall sånn humre humre, men ellers var det mye av det samme dessverre, og det er grenser for hvor mange ganger man orker å lese om kontorrutiner, og om hvilken spøk man har tenkt å gjennomføre i dag. Men den får allikevel 4 prikker, for litt morsom var den jo, bare ikke hysterisk.

Nu har jag skrattat.... obetalbart rolig barndomsskildring! Kapitlet om "massakern på barbi-dockorna" är något av det mest skrattframkallande jag läst på länge! Den här boken vågar man nog inte läsa när man åker buss... (kanske blir man utslängd...). Kort sagt: om ett gott skratt förlänger livet så blir jag bra mycket äldre nu!!

Har lagt inn en alfabetstripe på toppen av boksamlinger, der du kan trykke en bokstav for å liste opp bøker med tittel som begynner på bokstaven. Trykk f5 på en pc eller eple + r på mac for å oppdatere stilark.

Malcolm Gladwell skriver om Atticus Finch and the limits of Southern liberalism i The New Yorker.

Fra The New Republic kommer spørsmålet "What is Malcolm Gladwell Talking About?

To Kill A Mockingbird ble filmatisert i 1962

Dette er eit av sommarens store høgdepunkt. Eg blir så imponert over måten Petterson klarer å skrive om forhaldet mellom mora og sonen. Boka får fram begge sider av ein komplisert relasjon - noko som imponerer meg. Eg har skrive eit lengre blogginnlegg om boka her: http://boklesebloggen.blogspot.com/2009/08/tilbake-fra-ferie.html

Eline: Denne sjølvmedlidinga du skriv om, blir på ein måte kommentert i boka gjennom mora sine utsegn. Eg får ikkje utelukkande sympati for Arvid, og eg trur at denne avstanden som blir skapa mellom lesar og forteljar i boka er ein del av det eg synest er så genialt med boka; nemleg at lesaren får sjå historia frå mora si side, utan at mora "får ordet" i løpet av forteljinga.

Eg las The kite runner av same forfattar på engelsk. Den syntest eg ikkje blei like klam. Så det kan godt hende at mykje ligg i omsettinga. Eller at eg rett og slett kjenner det norske språket så mykje betre enn det engelske, og dermed i større grad let meg irritere over klisjèar på norsk enn på engelsk.

Eg la også bort denne etter omkring 100 sider. Eg har gitt henne ein sjanse, men eg blei ikkje engasjert. Det var rett og slett litt kjedeleg. Og det er ikkje første gongen eg ikkje har likt bøker som har fått gode kritikkar.

Lagt til ny sorteringsfunksjon på boksamlinger. Du kan nå sortere etter

• boktittel
• dato du la til boka
• ditt terningkast
• utgivelsesdato for boka

Har lagt til terningkastvisning når du er i listevisning av egne eller andres bøker (som her)

Og min er her: http://bookhouse.blogsome.com/2009/08/12/kristine-tofte-song-for-eirabu/

En av mine store favoritter. Helt utrolig at den er et debutantverk - den er finslipt. Språk og historie passer veldig godt til hverandre.

Peter Hobbs har skrevet lekpredikanten og smedlærlingen Charles Wenmoths personlige dagbok for året 1870. Ordet er hele tiden Charles’, noe språket bærer preg av. Charles er ivrig i troen og bruker søndagen og all fritid til å gå store avstander for å preke, besøke syke og døende. Vi møter ham i en krise - i tvilen på Gud og egen tro. Selv hørte jeg mye på Sufjan Stevens’ Seven Swans; den er lavmelt og full av bibelske under- og overtoner. Den passer ypperlig.

Kort men positiv omtale av boka i The Independent: Beatles, By Lars Saabye Christensen.

Fikset feil der boktall ble stående på null hvis man så på bokdetaljer for en bok man ikke eier selv og som heller ikke var en annen brukers kopi av boka.

Jeg kjøpte denne etter å ha fnist meg gjennom storartede The Dirt.

Denne boka, derimot, er uutholdbar.

Sorglig är den- berättelsen om Jan i Skrolycka och hans kärlek till Klara Fina Gulleborg. Selma Lagerlöf är en mästarinna i att berätta. Den här boken gråter man verkligen floder av- men man läser den gärna om och om igen.....

En oförglömlig bok. Filmen är också mycket bra- med Gregory Peck i huvudrollen som den sympatiske Atticus. "To Kill a Mockingbird" läser jag gärna om.

Den här novellsamlingen uppfyllde alla mina förväntningar. Jag tycker mycket om Frode Gryttens hela koncept- att skapa en berättelse kring en känd tavla- och resultatet blir mycket intressant. Människorna i dessa tio noveller är alla på väg att fatta stora och avgörande beslut - beslut som kommer att förändra resten av deras liv. Man får stifta bekantskap med många olika miljöer... det gör också det hela än mer spännande. En underbar novellsamling. Nu vill jag läsa mera av Frode Grytten!!

Jag har läst boken på originalspråket- och jag är mycket tagen av handlingen. Det hela är skrivet med humor- man skulle kunna skratta högt men skrattet kommer av sig. Ämnet är alldeles för svårt, för tungt. Det handlar om en dysfunktionell familj- mor och far och hemmavarande barnen Sanne och Allan. Allan är elva år gammal. Vuxenvärldens förljugenhet- incest- grava psykiska problem- allt detta gör att skrattet fastnar i halsen. Boken är mycket tänkvärd- och mycket välskriven. Jag rekommenderar den varmt.