Bokelskere.no

Jeg møter blikkene til alle hvis jeg vil, kan finne en blant dem, man vet jo aldri, en dag treffes de som skal bety noe for noen, bli værende, det kan skje hvor som helst, det gjelder å følge med, se nøye etter, bruke leppestift hver dag.

Kapteinen står alene på broen som den eneste som snakker norsk om bord, men det synes ikke utenpå, det synes ikke langt ute på havet hvordan rederiene kutter kostnader ved å leie inn utenlandske arbeidere, gjerne filippinere og portugisere, at det ikke er sveler i messa deres, at det ikke utbetales pensjon eller feriepenger, at kapteinen står alene på broen og ser utover havet på storskjermen, er flagget ut.

Det ble ikke sånn jeg hadde tenkt det våken om natten før dette møtet, om morgenen mens jeg barberte leggene, han smakte fisk og gammel fyll, insisterte på å se meg i øynene mens han kledde av seg, det var sommerferie og ingen andre å melde.

Skolbiblioteket vaktades av en sur gammal kärring som kallades
Draken. Hon verkade klart misstänksam mot pojkar som ville läsa.

Än mer misstänksam blev hon när jag frågade om det fanns något
jag kunde läsa om Edith Södergran.
Med en suck reste hon sig och marscherade argt iväg längs hyllorna
och kom med en bok om moderna författare som hon släppte ned
med en duns framför mig och återgick till sin läsning.

Jag tog boken, satte mig en bit bort och började leta...
Nu jäklar, tänkte jag, här har vi en kille som snart kan snacka
obehindrat om Edith Södergran.
Men jag blev knäckt redan av första meningen på första sidan.
Jag leste den två gånger utan att förstå ett smack; sen skrev jag
av den för att fråga mamma senare: "Edith Södergran var en av de
första modernisterna inom svensk litteratur, påverkad av fransk
symbolism, tysk expressionism och rysk futurism."

Texten fortsatte i samma stil, jag fantiserade lite om hur jag
skulle slänga ur mig såna där ord, liksom i förbigående:
Det vet ju alla att Edith Södergran var starkt påverkad av
fransk symbolism, åtminstone i början. En interessant grej med
Södergran är ju hennes förhållande till tysk expressionism.
Frågan är hur man ska se på hennes påverkan från rysk futurism?

Jag skippade idén. Det skulle aldrig hålla.
Jag skulle skämma ut mig i stället för att impa på Sylvia och
om det var något jag ville undvika så var det just det. ....

Men om jag bara hoppade över alla ismerna och själv läste
Edith Södergran? Då hadde vi något konkret och begripligt att
tala om, en text.

Uppfylld av min goda idé gick jag bort till Draken, tackade för
lånet... sen frågade jag om det fanns några böcker av Edith
Södergran här i biblioteket.
Draken gapade först av förvåning, men hon fann sig snabbt och
rättade till sina läsglasögon.
Naturligtvis inte! fnös hon. Det här är en skola för gossar.
Edith Södergran är ungflickslitteratur av värsta gymnasiala sort.

Jaha, sa jag. Det var ju synd. Kan man hitta någon bok av
Södergran på Stadsbiblioteket?
Nu tyckte jag mig se en glimt av nyfikenhet i Drakens ögon,
hon såg inte längre arg ut.
Naturligtvis hittar du Södergrans patetiska lilla produktion på
Stadsbiblioteket.. men får jag fråga? varför är en sund och
frisk ung man som du intresserad av Edith Södergran?

Det är inte jag, medgav jag skamset. Men det är så här ( . . )

Aha! utropade Draken. Var det inte det man kunde tro! Jamen
det här ska vi nog ordna. Har din flickvän några andra favorit-
författare? - Jo, medgav jag. Karin Boye och Hjalmar Söderberg.

Draken tänkte efter. Nu såg hon ut som en helt annan människa,
inte längre grå och argsint. Hon hade börjat skina upp på något
sätt ...
Karin Boye är ungefär samma sak, sade hon eftertänksamt.
Visserligen bättre men samma sak. Ingenting för manlig
konversation. Du ska hugga in på Hjalmar Söderberg - det kommer
att göra susen!

..hittade genast vad hon sökte, .. räckte över den.

'Den allvarsamma leken', förklarade hon .. .. du får låna den
på en vecka, vi skriver bara in lånet

/

Den første verdenskrig hadde nemlig en fordel: Ordet hadde ennå
en viss makt. Det var ennå ikke ridd ihjel av den organiserte løgn,
propagandaen: folk hørte ennå på det skrevne ordet, ventet på det.

I 1939 var det ikke et eneste dikterord som gjorde den ringeste
virkning, hverken til godt eller ondt -- og til denne dag har ikke
en eneste bok, hefte, artikkel eller dikt gjort virkelig inntrykk
på massene eller innvirket på deres tankegang. ( . . . )

Den moralske verdenssamvittigheten var ikke så overtrett og
utvannet som i dag, den reagerte voldsomt med en hundre år gammel
overbevisningens kraft på enhver åpenbar løgn, enhver krenkelse av
folkerett og humanitet. ( . . )

Forfatterne kunne altså virkelig utrette noe i denne tiden, fordi
øret og sjelen ennå ikke var oversvømt av de ustanselige radiobølgene.

..En stor dikter som spontant gav uttrykk for sin oppfatning, virket
tusen ganger sterkere enn alle statsmennenes offisielle taler.
Om dem visste folk at de var taktiske og politiske og beregnet på
øyeblikket, og i beste fall bare gav halve sannheten. Dengang var
folk uendelig mer sikre på at en dikter alltid uttrykte en ærlig og
objektiv oppfatning. Skuffelsen kom senere:

De miitære kjente til dikternes posisjon, og gjorde alt de kunne for
å knytte til seg mennesker med moralsk eller åndelig autoritet til
propagandatjeneste:
de skulle forklare, bevise, bekrefte og sverge på at all urett og
all ondskap bare var på den andre siden; all sannhet og rett
tilhørte deres egen nasjon.

ABB sverger nå “troskap til Vidkun Quislings arv.” [viii]

Breivik skjøt 15 år gamle jenter på Utøya fordi han mente
de var forrædere.
Men han vil videreføre “arven” til den mest beryktede
landsforræderen i norsk historie.

ABB sier at han ikke lenger er terrorist. Han er nå en fredelig
aktivist som søker dialog og tar avstand fra bruk av vold. [ix]

Samtidig er han blitt nasjonalsosialist (nazist).

Til og med 22.juli 2011 var Breivik en antinazistisk terrorist.
Nå er han en fredelig og demokratisk dialognazist.

sitatlink
_

So what is the "Argument from Reason" (AfR)?
In short, it's a way to crash together two compelling
yet conflicting world-views.
The first is naturalism -- the view that the universe is
a deterministic, physical process
in which the movements of mindless atoms are dictated by
the laws of nature.
The second is reason, a process in which thinking humans
derive propositions from other propositions
based on the laws of logic.

Suppose, for example, that a mathematician is thinking rationally,
and developing the logical consequences of a set of axioms.
From a naturalistic perspective, nothing is happening here except
a bunch of totally automatic chemical reactions
in the man's head.
Those chemical reactions (as chemical reactions) can't perceive
propositions or the laws of logic.

They follow their own necessity.
This raises a doubt about whether the man's conclusions are being
determined by their content
(i.e., the ideal mathematical objects he is thinking about)
or by the chemical processes in his brain.

If we take naturalism seriously, it seems the chemical processes
must be in the driver's seat.
But that casts reason itself into doubt --
a major problem for a reason/science-based doctrine like naturalism.

That's the AfR in a nutshell,
and Reppert presents a number of variations on this basic theme.

But wait, you say: What about computers?
Surely they show that naturalism and logic are compatible.
After all, if a computer (a mindless physical process), can implement
the laws of logic,
then doesn't that prove that physical things can be sensitive to
logical laws?

That's an excellent point, and it occurs to almost everybody
who encounters the AfR.
Indeed computers are at the very heart of the problem posed by the AfR.
But simply pointing to the computer as a refutation to the AfR
(as tempting as that is!) doesn't really work
and that's another charm of this book: the deceptive depth of the AfR.

To illustrate, consider a couple of critics of Reppert.
Steven Carr, a computer programmer, writes:
"The point is that a purely material thing can manipulate
very abstract non-material things
(software classes, pointers, variables etc)."

What an astounding statement!
It harks back to Descartes' substance dualism, and the intractable
problem that stumps everybody:
how can material bodies and immaterial souls interact?

In critiquing the AfR, Carr has essentially yielded to it,
allowing that there is a quasi-Cartesian dualism between the material
(hardware) and non-material (software).
A view like that is actually very congenial to a Christian --
or, more generally, an anti-materialist -- worldview,
and is exactly where C. S. Lewis and Reppert want to take you
with the AfR.

/

Politifolk har jobbet undercover siden 1800 tallet. Rollen er ofte krevende. Man kan bli nødt til å agere alt fra drapsmann og doplanger til kunsthandler eller finansfyrste - med troverdighet..

MIN GALE FOLE

Jeg skal føde.
De ser min barnehest,
at den er tatt bort fra meg.
Min gale fole.
De ser min frøhage og selvet med ro.
De setter meg ut.
Jeg er ute.

SKAPELSESBERETNING

En gang fikk Vår Leder en visjon:
han så mange hvite hoder på en grå himmel
sorte hårstråsløyfer som fløt rundt hodene
og sorte, smale øyne som danset rundt sløyfene

Det skulle bli oss
alle vi med sort hår, hvit hud
og forglemmegei-bladøyne
slik at vi ville se på hverandre
og tenke: Den personen er meg