Bokelskere.no

varför vikingarna var så våldsamma -

Ansgar, som den i anden livliga, hade också lättast att söka förstå
de bistra nordbornas invanda religion. Han lärde sig inse, varför
vikingarna var så våldsamma, så tappra, också så sinnliga.

Det var en krigsreligion de tydde sig till. Ifall de segrade i
striderna och överlevde kãmpaleken, hade de nått sitt egentliga mål.
Men också om de föll och dog av sina sår, så uppnådde de Odens stora
och sköna sal Valhall, där de för varje morgon pånytt fick rida ut
till en härlig strid. Deras sår skulle ändå vid kvällen bli läkta.
Till och med födan de behövde förnyades på samma sätt. (...)

I jämförelse med ett sådant gästabud efter döden tycktes dem de
kristnas Gud inte ha så mycket att komma med. Friden och segers-
palmerna i kristendomens himmel tedde sig för de norröna kämperna
bara som en fadd ersättning. Också Yttersta domen och uppståndelsen
föreföll dem i jämförelse med Ragnarok som ett snöpligt, tafatt slut
på livsleken. De tyckte att det borde gå lite festligare till.

Ansgar röjde aldrig för sin kamerat, att han kunnat vara så långt
inne på de hedniska tankegångarna, att han ibland anfäktats i sin
tro. Han frös, bad, förkunnade. Han läste mässor, rös inför folks
vidskepelse, manade till kärlek och saktmod, allt under det att
lössen bet honom. (...)

--Jag antar att vi inte överlever en vinter till? menade Witmar.
Sommarn är det nog gott och drägligt att leva här. Men allt
mörkret är skrämmande.

Ingen av dem hade kunnat undgå att erfara hur det runtom i samtliga
gårdar i Sveariket rustades för nya vikingatåg som skulle igång-
sättas när det åter skulle bli vår. Båtar byggdes, åror och master
slöjdades. Det strängdes bågar, smiddes änterpikar, stålades yxor,
eggades svärd, spetsades pilar, beslogs sköldar, och det utbyttes
sägner och kväden om väldiga plundringståg, som skulle komma att
drabba de bägge missionärernas hemlandskuster.
Midtvintern närmade sig. Förberedelserna för det stora midvinter-
blotet pågick för fullt. De två munkarna hade att se fram mot en
fest, då bloddrypande scener med grymma riter skulle utspelas.

Det hade inträffat en sorglig händelse som gjort dem bägge djupt
bedrövade. Den gamla mannen som vittnat i lövkyrkan och manat
sina landsmän att övergå till tron på Krist, hade under
upprörande omständigheter tagits avdaga. Han hade varit så gammal
och årbräckt, att han legat sina anhöriga till last. Då hade han
själv antytt at han frivilligt skulle följa med till stupet.

Bakom berget Borg fanns ättestupan. Hans släkt hade fört honom
dit. Sexton av hans närmaste hade skuffat honom utför branten.

Deras antal hade varit tilltaget så stort för att ingen enstaka
skulle behöve lastas för gärningen. Hans kropp fick ligga kvar
till byte åt räv och varg.

--Hur kunde ni göra så med en människa? frågade Ansgar uppbragt.
--Han kom på det sättet til Valhall. Eftersom han inte föll i
någon strid, var det den enda utvägen för honom att komma till
Odens sal.

--Han var er far och farfar och farfarsfar, upphovet till er alla.
Var det den kärlek, ni visade honom?
--Hans liv tillhörde inte honom. Det tillhörde hans ätt.
Och han visste ju själv om, att det måste ske.