Den politiske chefen i distriktet var don Casimirio Azcona.
Som varje jefe politico tänkte don Casimirio i främsta rummet på
sitt eget bästa.
Han tjänade fäderneslandet inte för att vara
fäderneslandet och dess invånare till så stor nytta som möjligt

utan för att förtjäna så mycket som möjligt på fäderneslandet
och dess folk.
På det sättet arbetar man mycket angenämare och framförallt
lever man mycket bättre.
Om man som statens tjänare inte kan förtjena mer än som krögare,
finns det rakt inte något skäl att plågas av ärelystnad och ställa
sina krafter till nationens förfogande.

Sen han med framgång först hade tänkt på sig själv, ägnade han
sin familj tillbörlig uppmärksamhet.
Därefter följde hans intima vänner. Dessa vänner hade hjälpt honom
till ämbetet; och han måste hålla dem varma,
så att de lät honom sitta kvar på posten, tills en annan av dem
ansåg tiden moden att själv lägga beslag på befattningen i fråga.

Alla sina familjemedlemmar, ända ut i yttersta periferien:
brorsöner, kusiner, svågrar, onklar, bröder och dessas brorsöner,
kusiner, svågrar och söner hade han dragit försorg om.
De fick behålla sina ämbeten som skatteförvaltare, borgmästare,
postmästare, polischefer, fredsdomare så länge han själv satt kvar
i sadeln.
Därför var de alla på hans sida, vad han än tog sig för.
Han kunde stjäla så mycket han ville. Han fick bara inte, när de
i sin tur stal, besvära dem med undersökningar, rapporter och lagar.

Allt de gjorde, lagligt eller olagligt, hade han bara att godkänna.

Detta slags statsförvaltning började hos don Porsirio, fortsatte
hos ministrarna, upprepades hos generalerna, yttrade sig på samma
sätt hos de olika staternas guvernörer och fortsatte så ned till
alkalden i den allra obetydligaste församling.

Det hela kallade man i tidningarna och skolböckerna:
Republikens visa och välordnade organisation.

Då det i toppen fanns föga och mestadels alls ingen förmåga,
väntade man sig ännu mindre att finna någon sådan längre ned på
skalan. Befolkningen var glad över att den fick leva.

Och om grannen oförhappandes blev funnen mördad, emedan han hade
klagat över misshushållning i förvaltningen eller kanske till och med
påpekat hänsynslösa stölder och mutor,
så gladdes hans närmaste vänner och grannar över att de själva
undgått att bli träffade.
Den mördade begravdes och glömdes. Man erinrade sig honom endast
då man tillfälligtvis sade:
-Varför hade han inte vett att hålla munnen ?

/

fra svensk utgave med titel 'Diktatur', Tidens Bokklubb Stockholm 1956
originaltitel: 'Regierung'

/

Hvem var pseudonyme B.Traven ?
( Wikipedia )
( Goodreads )
( omtaler - )