Iblant lykkes en og annen mesterlig forfatter i å skrive
riktig mønster-tro parodi -
i en genre og stil som bare delvis er hans egen,
sånn mer på dypet. Men overflatisk sett, tvetydig
på en måte.
Ikke for å gjøre narr og harselas, men vise oss noe,
sette i perspektiv..

Enda kan tema og stil virke mer trivielt og 'Narr-vesentlig'
enn vi trodde han ville ta i.
Og tro om ikke kiosk-publikum iblant vil ta imot og
slikke sine villige munner, var det ikke litt godbit?

'Änkan' blir lagt i denne kurven av Delblanc-kjennere
som ante dybden -- andre kritikere skal ha følt det var
bommert.

Sitater fra omtaler:

Alla dessa böcker utan tuggmotstånd --
böcker som enbart erbjuder eskapism.
Jag ser inget generellt fel med verklighetsflykt
i litteraturen. Men det förslår inte långt. (..)

Det som gör Sven Delblanc läsvärd
är att hans svartsyn alltid slår över i motsatsen.
Han står dårskapen emot. Han försöker stå det onda emot.
Han vill ett bättre liv, en rimligare ordning.
Men han förfaller aldrig - som så många vid den tiden - till
(..)lättköpt frälsning i frihjulande utopier ..

...I sitt pessimistiska dunkel skönjde han ett större mörker,
en värre och ännu hänsynslösare framtid som skulle falla över
folkflertalet. Tyvärr blev han alltför ofta sannspådd.

(Crister Enander, "hammarslag i huvudet")

/

...ett samhälle där man inte längre tror på eviga värden,
ett samhälle som övergivit alla normer.
Makt, pengar och skönhet är det enda som räknas
och de som är i besittning av dessa har obegränsad möjlighet
att sko sig på de svagares bekostnad. Habegär, maktbegär,
självhävdelse, hänsynslöshet får fullständigt fritt utlopp.
Barmhärtighet och omsorg är farliga svagheter som måste
utplånas och i det egna klättrandet drar man sig inte
för att gå över lik för att ta sig fram ...

... ännu värre leda, vilken driver henne ännu längre ut
i egoismens träsk. Den totala ’friheten’,
det fullständiga utlevandet visar sig vara en ny bundenhet,
värre än den gamla lagstyrda och nu går det inte längre
att bromsa.
Eländet och mörkret tilltar och romanen får mer och mer av
apokalyptiska övertoner. Människan har förlorat sin mänsklighet
i processen, förvandlats till o-människa, till vilddjur,
när hon tillåtit alla sina lägsta och mest destruktiva drifter
att löpa amok.

...Men också i romanen 'Moria land' från året innan skildrar
Delblanc ett samhälle som skulle kunna benämnas ’Det mörka landet’.
Här handlar det inte om extrem frihet utan om extrem toppstyrning,
extrem bundenhet, extremt tvång.
Vi möter där ett totalitärt samhälle, styrt av terror, angiveri
etc., ett samhälle där människorna förvandlats till brickor
i samhällsmaskineriet.
Inte heller i detta samhälle tycks människan kunna utvecklas
i positiv riktning.
Också i denna roman går huvudpersonen över sina närmastes lik
för att skydda sig själv och själv kunna ta sig upp en bit
i hierarkin.
De här två varianterna av ’Det mörka landet’
möter för övrigt redan i debutromanen Eremitkräftan ...

(Helene Blomqvist, "De mörka landen. Två livsprojekt i Änkan")

"
Romanen är, menar Blomqvist,
konstruerad som kinesiska askar

(Christina Bergil, omtaler Helene Blomqvists
"Vanmaktens makt. Sekulariseringen i
Sven Delblancs Samuelsvit och Änkan")
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:624930/FULLTEXT01.pdf